Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 1998-05-13

Varför ska det vara så svårt att skriva?

Tänk att det ska vara så svårt att skriva. När man som gräsrot läser vad de store skrivit, t.ex. i krönikeform, så tror man att alstret har flutit fram över tangenterna. Men så kan man få läsa självbekännelser där de deklarerar hur de lidit väldiga kval innan födslovåndorna gett resultat.

När Sigurd Glans skrev sin avskedskrönika i Aftonbladet förklarade han att ”det SKA vara svårt att skriva”, detta som ett testamente till kommande generationer murvlar.

”Det SKA vara svårt att skriva.. Det är en av branschens hemligheter”, skrev Lars Westman i Bakvagnen i Vi.

”Kom ihåg att det är svårt att skriva”, sade också många andra som skrev lätt och snabbt och fint.

Själv minns jag hur jag i de begynnande skrivaråren med våndor över både uppslag och utskrivandet stod och tittade på den eminente kåsören J e k på dåvarande Söderhamns Tidning, när han satt vid skrivmaskinen. Han var gammal i gamet, garvad och skrev med flyt. När man läste hans tapeter fick man uppfattningen att all-ting lektes fram.

Nu satt han där och skrev. Skrev några rader. Stannade upp. Rev av arket. Började på nytt. Slutade. Lade huvudet i händerna och grubblade.

Startade på nytt och lade in treans växel, men lättade snart på gasen och bromsade in. Rev av papperet igen och började på nytt. Som volontär vågade jag mig fram till honom och uttalade min förvåning över att h a n jobbade på detta sätt. Hade han, gamle kåsören, skrivsvårigheter?

Han tittade på mej och sade med något av magisterton:

– Gosse, det blir svårare ju längre man håller på!

Den läxan blev för mej både lärorik och uppmuntrande. Nu vågade också jag sitta och grubbla och kämpa. Utan att skämmas.

Nämnde Lars Westman berättar också om att han höll på att städa ut i sitt redaktionsrum på gamla Stockholms Tidning. Han drog ut en låda i skrivbordet och hittade en massa skräp som någon lämnat efter sig. Nu skulle det bli hans arbetsrum.

Längst in i lådan låg ett par gamla strumpor. Han var förberedd på att kunna träffa på gamla tompavor i lådorna, men strumpor?

Följaktligen kom också Lars Westmans första kåseri att handla om strumporna. ”De har antagligen tillhört någon gammal död och bortglömd murvel”, skrev han.

En tid därefter fick han ett brev från den kände kåsören Torsten Ehrenmark. ”Det är mina strumpor”, skrev han.

Och så berättar Ehrenmark att han alltid bytte strumpor när han kört fast vid skrivmaskinen. ”Folk tror att det är huvudet det sitter i. Men det är fel. Det är fötterna”.

Så gav han Westman lärdomen: ”När du kör fast, gå då bara ut och köp ett par nya strumpor. Släng de gamla. Ta inte hem dem och tvätta dem. Alla neuroser sätter sig i strumporna”.

Westman beskriver också sin beundran över Ehrenmark, och har tagit lärdomen ad notam. ”Lär de ut sådant på Journalisthögskolan”, undrar han.

På alla tidningar där han jobbat har skrivandets vånda och fasa suttit inpyrd i väggarna. Det måste vara svårt, annars blir det inte bra, vittnar han.

”Alla stora författare har svårt att skriva. Men om det nu är så svårt, varför skriver man då. Varför detta självplågeri, när det finns roligare saker att göra”, undrar han.

Ja, säg det?

Dagens korn:

Ingenting är omöjligt, även om en hel del är mycket svårt.

Okänt ursprung                         

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster