Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 1998-05-20

”Loket”, bananer och apelsiner

Säga vad man vill om ”Loket” Olsson, men dra kan han. Nästan hela svenska folket. Att han bara orkar. Under en biltur vi gjorde en lördagskväll mellan Gävle och Söderhamn kunde vi räkna till endast fyrtio mötande bilar. I vanliga fall är det ju långa köer.

– Det var trafiklugnt i kväll, sa jag till medresenären. Svaret kom snart och klart:

– Det är ”Loket” och bingon förstår du väl. Alla som har TV 4 sitter väl fastnaglade framför burken. Och då blir vägarna nästan tomma. Alltid en fördel för andra trafikanter.

Men bilfärden denna kväll var ändå mycket intressant. För i bilradion hade vi Jörgen Almaas istället för ”Loket”. Och programpunkten ”Gränslösa år” gav oss tid att minnas. Många intressanta saker plockades fram och illustrerades med musikinslag i anknytning till år och händelser.

Som till exempel livet och de vilda scenerna när freden bröt in 1945. Vilket jubel och vilka målande skildringar från dåtidens reportrar. Där berättades bland annat om när man fick in de första bananerna, som mättes ut i ganska snål tilldelning. Och Harry Brandelius strök under med att sjunga ”Det har kommit en båt med bananer”.

- Det där minns jag, sa medresenären. Jag gick till Ragnar Larssons affär på Öster och fick köpa ut en banan till varje familjemedlem, men inte mera. Det var ingen ransonering men väl en strikt fördelning.

Själv hade jag inget minne av bananrestriktionerna, för jag tyckte inte om bananer på den tiden. Men jag hade ett minne som inte hörde ihop med bananer men väl med apelsiner. Ett minne inte från Sverige utan från det krigshärjade Norge. Ett minne som smälte bra ihop med Gränslösa år.

Det var sommaren 1952. Vi var på bussresa i Norge, där folket fortfarande levde i skuggan av kriget. Minnen och händelser plånades inte ut så lätt på andra sidan Kölen.

Vi hade stannat på en plats för att pusta ut, sträcka på benen och beundra den fantastiska utsikten från höjden och ner över dalgången. Vid sidan av vägen och nere i sluttningen låg en bondgård, där man av allt att döma levde under ganska tarvliga förhållanden.

Vi slog oss i språk med gårdens folk. Det första bondmoran frågade efter var om vi hade något socker med oss. Där levde man under ransoneringens ok. Nu hade en och annan i sällskapet lite socker med, och när de små bäckarna ”strömmade” ihop blev det ändå en liten å som kunde hjälpa familjen en tid. Tacksamheten och glädjen var översvallande.

En femårig parvel fick en apelsin i sin hand. En boll att leka med. Eller var det något man kunde äta? När han såg en apelsin senast är det inte gott att veta, om han nu ens någonsin sett en sådan där rund boll. Det var gripande att se honom, hur han ivrigt och med glupande aptit satte tänderna i skalet. Givaren tog tillbaka apelsinen och skalade den och gav den åter till pojken. Att se belåtenheten i hans ögon då han ”sörplade” i sig frukten var en fröjd, nästan till tårar rörande.

Självfallet hade man också i trakten haft känning av tyskarnas framfart under ockupationsåren.

– De tog allting ifrån oss. Det enda vi hade kvar var frisk luft, sa bondfar. Och så berättade de att inte långt därifrån skulle ett stort slag ha stått, i vilket 250 tyskar gick åt. Flera skildringar gav de ytterligare om hur norrmän fick offra sig under de ”gränslösa åren”.

De här minnena dök upp under bilfärden mellan Gävle och Söderhamn denna lördagskväll, då vi hade sällskap med radions Jörgen Almaas, som spårade in oss på bananer och apelsiner. En lika värdefull stund som om man suttit i soffan tillsammans med TV:s ”Loket”.

Fast det här gav förstås inte chans till bilar eller miljonvinster!

Dagens korn

Sträck ut din hand till vän i nöd och dela med dig av ditt överflöd så skall du länge leva lycklig.

(DAG HANSEN)

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster