Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 1998-04-29

Svårt att se att han är blind

Han kom som en julklappDen 20 december 1918 såg han dagens ljus i Lilltjära i Hanebo. Det ljuset behöll han till en januaridag 1923, och sen dess har Arnold Arrheden, Söderhamn, vandrat i lekamligt mörker.

Pappan var stenarbetare. En dag hittade storebror en tändhatt i pappans storväst och den började han fippla med. Fyraårige Arnold var nyfiken på vad storebror höll på med. Just som han stack näsan över bordskanten small det till och fyraåringens ögon mörklades.

Varken på Serafimerlasarettet eller Akademiska kunde de göra något för att rädda synen. Arnold har lärt sig att bära sitt handikapp som en man. Han vet ju inte av så mycket annat.

- Jag har ett dunkelt minne av hur en julgran ser ut, har han berättat.

Han kommer också ihåg att han satt och tittade ut genom fönstret och såg när dom höll på att slakta grisen. Mycket annat minns han inte från de fyra första åren då han hade synen i behåll.

När han vill teckna sin situation citerar han med ett leende på läpparna vad den tidigare ordföranden i De blindas förening, Charles Hedqvist, yttrade:

- Det är ingen katastrof att vara blind, men det är väldigt opraktiskt!

När han var sex år började han vid Tomteboda blindinstitut. Kunskapstörsten ledde honom så småningom till två folkhögskolor. 1939-40 gick ha på Västerberg och 1940-41 vid Jönköpings Krisliga folkhögskola.

- Någon specialundervisning för blinda hade de inte, utan det var att försöka hänga med och memorera.

Arnold har alltid varit en brinnande idealist. Ägnade sig tidigt åt ungdomsarbete. Från försoffning och slöhet ville han få ungdomen till andlig och fysik spänst.

Mitt i denna strävan stötte han själv plötsligt på Den Sanne, Den Gode, Den Rättfärdige, som han själv säger. Det skedde på Västerberg, där han delade rum med Sven Bodell, Holmsveden, sedemera pastor i Missionsförbundet. Arnold berättar:

- Natten mellan den 8-9 april ockuperade tyskarna Danmark och Norge, och jag brukar säga att den natten ockuperade Herren Jesus mitt hjärta. Jag blev en kristen, och i mitt lekamliga mörker tändes mitt andliga ljus.

Sedan dess har han fortsatt att vandra Den Vägen, och den kristna verksamheten kan sägas för honom vara ett livselixir.

Arnold är gift med Lilian. Det hela kan ses som en solskenshistoria mitt i sorgen. Han gifte sig 1951 med Rakel Millard från Eskilstuna. Efter ett 26-årigt äktenskap avled hon 1977. Hennes dödsannons var införd i tidningen Dagen, och efter en tid kom den under ögonen på Lilian, som var lärare i Liberia.

Hon och Arnold kände varandra sedan ungdomsåren. Nu skickade hon honom ett kondoleansbrev. Brevväxling uppstod i olika former. Hon reste hem till Sverige i april 1978 och i september stod bröllopet.

Arnold är en rörlig person. Han är en välkänd flanör i Söderhamns stadsbild, mannen med de mörka glasögonen. Tvärsäker och rakryggad går han sin väg, och det är ofattbart att han är blind.

Men det är inte bara i hemstaden han rör sig hemtamt på egen hand. Det kan om honom sägas med Paulus att han är ”ofta på resor”. En sällskapsresa till Israel - som exempel - gav ett rikt utbyte.

Ett och annat äventyr kan det bli förstås. Han berättar:

- En gång kom jag med tåget från Umeå och skulle byta i Bollnäs för anslutning till Söderhamn. Jag klev ombord. Men tåget gick, mej ovetande, söderut mot Ockelbo. Jag gjorde mig klar att stiga av, som jag trodde, i Söderhamn. För säkerhets skull frågade jag en medresenär: ”Det här är väl Söderhamn Västra”? Beskedet löd: ”Nej, det här är Medskogsheden”. Där stod jag alltså långt nere i Gästrikland.

Men saken ordnade upp sig, och Arnold gör tillämpningen, enligt Bo Bergmans påpekande i en dikt:

”Det gör mindre om man någon gång kommer fel på ett SJ-tåg. Det är värre om man kommer fel på Livståget”.

Och nu har Arnold Arrhedens Livståg rullat i 80 år. Ett hjärtligt grattis inför milstolpen!

Nästa onsdag: Lite smått kring jular förr

Dagens korn:

Den mätta dagen,
den är aldrig störst.
Den bästa dagen,
är en dag av törst.

(Karin Boye)

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster