Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 1998-12-23

Var det roligare jular förr?

I morgon är det dopparedan. Det är jäkt och stress så här dags, och ingen har väl tid att ägna sig åt den här spalten. Ifall du har orkat hänga med hit, men inte vidare, så innan du bläddrar förbi låt mig ändå tillönska dig en God Jul!

Men rutan måste ju fyllas, och det bör förstås bli lite julpladder. En kåsör skrev i en publikation under rubriken ”Visst var julen roligare förr”! och den var en så levande skildring så man skulle velat sätta saxen i den och klippa den rakt upp och ner. Men det vore ju stöld, och man vill inte stjäla vid gåvornas stora högtid. Då skall man ju ge istället.

Ja, det är ju klart att visst har man kanske stulit en och annan julgran, men har man fått lov av någon skogsägare, så har det varit svårt att hålla reda på rågångarna. På tal om att ge, så läste jag häromdagen ett konstaterande att förra året köpte svensken julklappar för cirka 3 700 kronor.

Man kan säga som gamle fabrorn på hemmet, då han fick höra av Jan Sparring att denne kostat på sig så där 70 000 kronor i sångutbildning: ”Jaa, man får inte mycket för pengarna nu förtiden”.

Ovan nämnde kåsör hade önskat sig en gul Algotsjacka. Pakethögen växte, och där fanns bl. a. ett ”förhatligt livstycke” och andra mjuka och mindre uppskattade klappar. När allt hopp var ute, så kom ändå paketet med den gula Algotsjackan. ”Säg Algots - det räcker” stod det på etiketten.

Visst känner vi igen förväntan, spänningen och kanske också besvikelsen vid barndomens tomtebesök. Men också överraskningarna. Tomten hade tydligen ändå fått del av önskelistan!

De roligare jularna förr hör förstås ihop med att man var barn. På ett paket jag fick stod det bl. a. ”jularnas minne oss följer alltfort. Det kommer vårt hjärta att varmare slå, ty BARNDOMENS jul var den bästa ändå”.

Vilhelm Moberg bekände på äldre dar: ”Granen är klädd och julklappspaketen inslagna. Alla julens attribut finns i min närhet. Ingenting fattas. Men - det är icke jul i mitt inre. Icke som det var hos pojken en gång”.

Och nu till jul har åttamånaders Julius kommit hem från Kanada för att fira jul och sedan återvända. Annat var det förr. Då kunde det få stanna vid bara en längtan. I ett brev hem till Sverige från landet i väster stod det: ”Om jag haft en svalas vingar, nog hade jag sökt flyga hem en stund på julafton”. Ja, tiderna förändras, men jul är ändå alltid jul.

Julminnen från barndomsdagar? Nog har man väl det, men - som gamlingen sa till intervjuaren Lars Madsén - ”vem kommer ihåg dom”? Jo, kanske glimtvis.

Det började i tidiga år och var en tradition. Man var inställd på det. Klockan tre på juldagsmorgonen var far uppe och sjöng ”Var hälsad sköna morgonstund” så hela huset väcktes. Det var kanske irriterande för det lilla livet, men så här efteråt ett ljust minne.

Under julveckan kom alltid farbror Axel med ett paket. Mjuka paket ibland, men populära plagg. Till de hårda hörde mina första skidor, gula till färgen och av granvirke. Premiärskridskorna stod han också för. Och klapparna kompletterade han alltid med en stor julbock från Larssons bageri.

Tågen kom oss nära då OKB byggdes. Därför var leksakståget från far och mor speciellt efterlängtad. Efter dåtida teknik var det ganska väl utvecklat. Gick förstås runt och kunde stoppas med semafor vid stationshuset, och så kunde det backa. På juldagen var det stor barnfest. Men kusin Sigge och jag hade inte tid att gå dit. Vi måste ju hinna med tåget!

Traditionen hör julen till. I kväll har jag en som ska följas. Kring midnatt ligger jag och lyssnar till Jussi Björling. Många tolkar ”O, helga natt”, men ingen som Jussi. Man nästan ligger i giv akt och njuter. Och när ”...du frälsning åt oss gav” klingat ut så känner man att nu är det jul.

Sen kan man somna, för att möta julaftonen.

Och har du nu, kära läsare, hängt med ända hit, så blir det till sist en önskan från mig till dig: God Jul!

Nästa onsdag: En kämpande major.

Dagens korn:

När man inte har det som man tycker om, skall man tycka om det som man har. (R. DE BUSSY-RABUTIN)

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster