Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 1999-07-14

Det är lätt att missta sig

Skenet bedrar. Man ska inte döma hunden efter håren.

Han stod framför mej i matkön vid en sommargård på midsommardagen. Vi hade aldrig träffats tidigare. Han tog sin matbricka och gick, men vände sig hastigt om att sa:

- Följ mej så går vi dit bort där min fru sitter, för där finns det plats.

Jag med min vidhängande hakade på och vi var tacksamma för vägledningen, för det var trångt vid borden i den stora matsalen.

Man fick onekligen i en snar hast känslan av att mannen var lite underlig, inte minst för att han så där ställde upp för en helt obekant. Så gör inte vem som helst. Hustrun verkade blygsamt proper. Med andra ord, han gjorde intrycket av att vara sin hustrus man. Vi fyra fick en glad och trivsam mat- och pratstund tillsammans. Lika barn leka bäst!

Det var ett lättillgängligt par, och därför fördes samtalet utan att det förekom några hemligheter. Snart visste vi det mesta om varandra. Frun var pensionerad från sitt jobb inom sjukvården. Hon liksom ”styrde” samtalet för paret, och maken föreföll närmast att genom sina inlägg vara ”litet så där vid sidan om”. Men glad och öppen var han. Tycktes ha föga intresse för det materiella.

Var hörde han hemma? Ja, man försökte väl att passa in honom i en viss fålla. närmast då litet längre ner på skalan. Han skrattade och tyckte tydligen - när han berättade något - att det mesta var roligt, livet lekte för den glada pensionären. Att han var pensionär tog man för givet. Med andra ord en snäll människa.

Som nyvunna vänner berättade vi för varandra rakt på sak, öppet och ärligt rakt över bordet Drog lite smålustiga historier ur levande livet. Alltmedan hans hustru kommenterade om hon tyckte att han förirrade sig.

Men vad kunde han vara? Kanske hade han ägt en diversehandel. Eller var han Konsumföreståndare. Passade säkert bakom disken. Stundtals tänkte man honom som jordbrukare, timmerkörare efter häst i vinterskogen. Fantasin irrade runt. Sökte fäste.

- När jag låg på Waldenströmska i Uppsala, yttrade han och drog en historia om en skånska som talade obegripligt. Hans kamrat, som var latinare, förstod inte ett skvatt av vad skånskan sa.

- Du kan väl tala latin eller engelska så man förstår dej. Din skånska begriper jag inte ett dugg av, sade kamraten.

Legat på Waldenströmska? Ja, då måtte han väl ha övernattat hos någon kamrat innan han återvände till vischan efter besöket i Uppsis? Eller var han kanske själv studerande vid den tiden?

Han frös där vi satt vid matbordet. Midsommardagen var regnig och lite kylig. Så lättade han på sin klädsel, för att visa. Först en tröja, sedan en tröja till, så en tjock yllejumper och utanpå allt detta en rejäl vindtygsjacka. På midsommardagen.

Nu kunde man inte tysta ner nyfikenheten längre, utan gick rakt på sak:

- Och vad har du jobbat med i dina dagar?

- Jag är läkare, har varit överläkare vid länssjukhuset därhemma.

Där satt man på pottan.

- Har du skurit med kniv?

- Jaa, och i morgon ska jag iväg och skära mej själv i armen.

Och så drog han upp tröjorna, jumpern och jackan och visade en åkomma på armen som skulle exekveras.

- Pojken kommer och hjälper till och håller i åt mej medan jag skär.

Läkarpensionären hade förutom sitt ordinarie jobb vid sjukhuset hemma i Sverige gjort inhopp på olika platser på klotet. Bland annat varit i Afrika sex gånger och arbetat sex veckor i taget som kirurg. Utan lön. I Norge hade han också varit i flera omgångar i samma sak. Bara för att nämna några av hans frivilliga insatser, som varit många.

När måltiden var klar och kaffet inmundigats reste vi oss. Tackade varandra för trevligt sällskap och bad om en hälsning till gemensamma bekanta som vi upptäckt att vi hade. Och vägarna skildes.

Livet har mycket att lära om människor. Men som sagt, skenet kan bedra!

Dagens korn:

Man älskar och beundrar den människa som kan le i bekymren, samla styrka efter förtvivlan och bli modig genom eftertanke.

Tom Paine

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster