Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 1999-11-03

Han föddes till journalist

Han fyller pensionär nästa höst. Men hur ska en sådan arbetsmyra kunna slå sig till ro och bara sitta och rulla tummarna?

Hans pregnanta radioröst avlyssnar man inte helt likgiltig. Den har hörts i tre år från Hongkong, tre år från Wien och två år från Washington som korrespondent för Sveriges Radio. I början av det här året drog han i väg till Australien, där han har hela denna jättekontinent som arbetsfält. Bland annat får han bevaka sommar-OS nästa år.

Pappan hette Sven Heimer, därav kommer efternamnet Heimerson med Staffan i förnamn. Pappan dog när pojken var liten.

Äventyr har han aldrig varit rädd för, och därför var det också med spänning han gav sig iväg till de marker där han aldrig tidigare satt sin fot. Nu är han där tillsammans med sin livskamrat Marianne Pihl.

Staffan har rätt syn på en jagande journalists mål, när han säger att för honom har det alltid varit en sporre att vara först och bäst med nyheterna.

Han var bara i de tidiga skolåren då han fängslades av tidningsvärlden. Följden blev att han tillbringade mera tid på olika tidningsredaktioner än i skolan. Detta innebar att han aldrig nådde fram till realen. Staffan ansågs i skolan som ett hopplöst fall.

Hans intresse rörde sig mellan två poler; det var tidningar och bilar. Som 15-åring fick han vikariat på Engelholms Tidning och nästa steg blev Lunds Dagblad.

Hos mormor i Skåne tillbringade han en stor del av barndomen. Hon var sträng tyckte Staffan. Lärde barnbarnen bordsskick och hyfs att be både bordsbön och aftonbön.

Mormor ställde också pojken inför valet: skolan eller tidningslivet. Det blev inte skolan.

Ja, val var det väl inte. Han betraktade det som en självklarhet. Det fanns inbyggt hos honom att han skulle bli en mycket duktig journalist. Och snart var han framgångsrik över hela Skåne.

Ur det spännande liv som Staffan levt och fortfarande lever kan göras några axplock:

Från 1962 och tjugo år framåt var han Aftonbladets korrespondent i London, Paris, Madrid, Bonn, Beirut, Bangkok, Nairobi och New York. Till Sveriges Radio kom han 1989 och har i det jobbet bevakat Östasien, Östeuropa och Washington innan han ”intog” Australien.

Han har stått i kulregn, upplevt kulturrevolutioner, hälsat på Indira Gandhi och delat matsäck med Desmond Tutu. Han har suttit i fängelse, stått på bostadsbalkongen och sett bomberna falla och husen omkring störta samman. Man han påstår ändå att rädd för döden har han aldrig varit.

Spriten har för många journalister varit en fälla. Staffan drack aldrig särskilt mycket, och efter en fjällvandring, då han inte smakat alkohol på flera veckor tyckte han det var lika bra att sätta på korken fullständigt. Visst har det väckt förvåning bland kollegor som är vana att dricka.

Många avigsidor med alkoholen har han sett. Kollegor som druckit sig olyckliga. Man måste hålla huvudet klart, annars är man snart en föredetting, betonar han.

På söndag (7 november) fyller Staffan Heimersson 64 år.

Dagens korn:

Om jag skall skiljas ut och bo
i mörka ödeland,
så kan jag lämna dig med ro
i Herrans nådes hand.

Erik Axel Karlfeldt

 

Nästa onsdag: Grattis Far!

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster