Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 1999-11-10

Far lilla Far- sträck på dej!

På söndag är det Fars dag. Månne det blir en slips eller en trisslott? Kanske ingetdera. Slipsen kan bli knölig av alla knutarna och så kan den bli luggsliten med åren. Trisslotten kan medföra en tung plånbok. Är man värd så mycket?

Om man nu som Far inte fyller alla kraven, så är väl själva farsämbetet ändå värt att hållas i ära. Att vara far, farfar eller farfarsfar är ingen småpotatis.

Jag minns från unga år en frukostklubb när Sigge Fürst med hänförelse och klang i rösten sjöng ”Jag är far, jag är far” så det skrällde i högtalarna från Smygehuk till Treriksröset. På den tiden kunde inte en annan leva in i hur farstiteln och ämbetet skulle värdesättas.

För en del år sedan gick över landet nyheten att en känd pingstsångare, som tillbringade sin mesta tid i Amerika, var son till vår dåvarande kung. Och likheten med en av de andra kungasönerna var faktiskt påfallande. Men denne var ju så att säga inne i släkten och behörig. Och så yppades att en pingstsångare var kungason, hade en kung till far. Vilken sensation.

För att gå in på en ännu högre dignitet så är det ju ett allmänt talesätt att Gud är som en far. Många känner en stor tröst i att få nämna Gud som sin far. För andra däremot kan det kännas tveksamt och svårt. Och varför kan inte Gud lika gärna vara Mor?

En pastor försökte få sina konfirmander att beskriva hur Gud vill vara en Far för oss. En konfirmand reagerade högljutt för den kopplingen ville han inte kännas vid. ”Jag vill inte att Gud ska vara som en Far. Jag är inne på min femte far nu, sa pojken.

I Sverige finns enligt Anders Carlberg på Fryshuset 162 000 grabbar som aldrig kommer att träffa sin pappa, trots att de är i livet. Vid skilsmässor i storstadsområdena försvinner fäderna ur bilden för gott i 30-40 procent av fallen.

En god vän till mig, bosatt söderut, berättade att den här sommaren har Gud som far fått en ny innebörd. Vännen har blivit far för första gången. Sonen Filip, 11 månader vid det här laget, har hämtats från Sydkorea.

Sommaren har blivit olik alla tidigare. Semestern har annars inneburit 500 mil i bil, segling och fjällvandring. Men i år har allting varit så annorlunda.

Min gode vän har haft träningsvärk (eller kanske vi ska kalla det bärningsvärk) i armarna Men lille Filip är föremål för vanvettig kärlek, så vad betyder lite träningsvärk. Man kan inte låta bli att bära Filip. Man älskar honom.

Kanske kan den här liknelsen ge en rätt fadersbild av Gud. Hur ska han inte många gånger ha tröttnat på att bära oss. Har han träningsvärk i armarna för vår skull? Men han tröttnar inte på att bära oss, för han är vår Far och han älskar oss. Älskar vi honom tillbaka? Har vi planerat vad han ska få i Farsdagspresent?

Men nu lämnar vi det Höga Majestätet och blir mera jordnära. Vi går tillbaka till dig och mig som fäder. Om det blir slips eller trisslott eller något ännu större, eller om det inte blir något alls, så är vi ju fäder till våra barn i alla fall.

Sträck på dig Far! Du har ett högt ämbete. Men vi måste väl ändå vara så ärliga så vi erkänner att i bredd med Mor så får vi göra knäna böj. Det borde gå många morsdagar på en farsdag.

 

Dagens korn:

Kom ihåg att den tilltagande
överbefolkningen dock är
ett bevis för att det finns
kärlek i världen.

Olle Hammarlund

Nästa onsdag: En skänk pryder sin plats.

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster