Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2000-02-09

Som pinnpojke på väg åt Samuel Fröler

Skärgårdsdoktorn Samuel Fröler har varit ute på isen vid Gackerön i Hudiksvall och spelat in film. Detta berättar Kurirens lördag. Och då är det väl troligt att landsvägen ut till Gackerön utnyttjades.

Gackerön! Detta väcker ett femtioårigt minne. I början av femtiotalet kom Gackerön närmare civilisationen då den smala, slingrande stigen byttes ut mot en rejäl bilväg.

Tänk att man fått vara med som vägbyggare en dag i sitt liv. En enda dag, en solig höstdag. Men det finns väl inget minnesmärke rest över vad jag uträttade den vackra dagen. Ärligt sagt, så var det väldigt blygsamt och intar väl inte någon framträdande position när Sveriges vägars historia skrivs. Jag fick vara med och förena nytta med nöje den där dagen.

Jag jobbade den tiden på tidningen Hudiksvallsposten, och följaktligen fick jobbet på den blivande vägen som följd en artikel i tidningen. Det blev en beskrivning över vad Kasper Höglunds stora l8-tonstraktor International Diesel med stockholmaren Evert Jarlin vid spakarna uträttade. I fyra år hade han suttit som förare så han visste vad både den högra och vänstra handen hade att göra.

Saken var den att vägmästare Wolfgang Borgman från Söderhamn var bas för bygget. Vi kände varann, och han kom in på redaktionen och lockade mej att ställa upp. Jag skulle få bli pinnpojke. Vad det nu innebar. Jag skulle hålla i några pinnar vid stakningen, sa han.

Wolfgang var en intressant person, kommen från ett annat land med mycket av äventyr och strapatser innan han ledde arbetet till Gackerön. Att höra honom berätta om både dumheter och dristigheter, uträkningar, beräkningar och initiativ i graden ”busstreck”, var som en levande äventyrsbok.

Vägmästare Wolfgang hade - eller kanske fortfarande har - en bror vid namn Hanz. Han var heller inte ”född i farstun”. Under en längre tid arbetade han som verkmästare vid Olle Gottings fabrik i Söderhamn och kunde, där rent tekniskt på stickmaskinerna med alla dess finesser, ge besked om att han var välmöblerad i knoppen.

Birgitta, som kom från Gottings hemtrakter i Sjuhäradsbygden och var hemma i yllebranschen kom till Söderhamn för att under några veckor delta i ”uppbyggnadsarbetet” när fabriken startade. Några avsedda veckor blev nära fyrtio år. Hon kände bröderna Borgman mycket väl och därför kan hon klart deklarera:

- Dom var snillen bägge två.

Den där sköna höstdagen tillsammans med Wolfgang är enda gången jag haft anknytning till Gackerön och vägen. Till sommaren måste jag bestämt göra en turistresa ditupp och se om någon pinne finns kvar.

Vi hade ingen matsäck med oss på vägbygget. Men magen behövde påfyllning och vi sökte oss till det röda torpet nere på åkern. Där bodde änkefru Mina Westerberg. Hon satte på pannan, vi inmundigade anrättningen och betalade för oss. Det blev en intressant stund.

Mina hade bott i torpet i 35 år och hon hade väntat på att väg skulle brytas ditut. Men inget hade skett. Nu funderade hon på att flytta in till stan mot vintern. Men kanske började det ljusna nu när maskinerna dundrade och skotten small.

I 29 år hade hon varit änka och fått sköta torpet på egen hand. En kossa stod i ladugården och höet fick Mina bära hem från ladorna ute på åkern. Vattnet till kon bar hon hem från Gäddviken och dricksvattnet bar hon från en källa ovanför gården.

Snöskottningen fick hon sköta själv. Hon var 65 år vid den här tidpunkten. Livet hade lärt henne att arbeta hårt, men hon klagade inte. Nu lär hon för länge sedan vila under kyrkohällen.

Det var skönt vid torpet. Lite avsides var det, men natursceneriet var vackert och det var en skön vilopunkt för ett öga som var vant vid mera rörligt liv.

Dagen kvällades därute vid Gackerön. Vi plockade ihop redskapen. Dagen efter fortsatte gubbarna och maskinerna brottningen med stenar och stubbar för att åstadkomma väg. Men pinnpojken satte sig vid skrivmaskinen för att berätta.

Dagens korn:

Om du vill lära känna vägen framför dig
fråga den som går åt andra hållet.

Kinesiskt ordspråk

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster