Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2000-02-23

Måste man hänga med i tiden?

Egentligen och uppriktigt sagt så är man nog förfärligt långt efter sin tid. Det här skulle jag inte alls framhålla, man bara skalar av sitt eget skinn. Men varför ska man inte för en gångs skull vara ärlig. Folk får tycka och tänka vad de vill.

Tänk att jag är så efterbliven så att när jag sätter de här tankarna och fantasierna på pränt, så har jag först satt ett papper i en skrivmaskin med en hel del år på nacken. Det är inte så många som gör så i dagsläget. Om den åtminstone vore elektriskt driven och lätt på tangenterna. Men icke så.

–Du måste bli datoriserad, säger folk åt mej. Inte kan du hålla på och knacka på det där viset. Allting går ju mycket snabbare i dataåldern. Och så kan du komma ut på nätet.

–Det behöver jag inte, svarar jag.

Det har ju ändå gått framåt en hel del, om jag tänker efter. För väldigt många år sedan började det med griffeltavla för Sigrid Nordlund och Hildur Nordin.

En sådan där tavla med träram och snedställda streck som man skulle luta bokstäverna mot. Och i ramen satt ett snöre och i andra ändan en hartass som man suddade ut det mästerverk i bokstäver och ord som man med möda åstadkommit.

När man fått in taktiken och takten och känslan i näven så fick man lägga griffeltavlan åt sidan och gå över till skrivblock med papper och blyertspenna och så småningom bläckpenna. Bläckhornet stod i en nedsänkning vid bänklocket, och ville det sig illa så spillde man på golvet, och det var inte så roligt.

Man fick väl leta på en skrapa och i värsta fall en hyvel och försöka radera ut eländet. Fast det blev ju förstås en bedrövlig glosa i trägolvet. Och inte kunde Helen och Stina få bort märkena heller när de kom och fejade vid skurlovet.

Så småningom skaffade man sig en kulspetspenna, en importerad amerikansk vara som Gunnar gick omkring och sålde. Han tog 65 kronor för dem och släppte blåfärg gjorde de, så fingrarna blev impregnerade.

När jag började kladdskriva för tidningsspalterna på blad som jag ryckte ur en gammal kassabok, hade jag köpt en skrivmaskin av Gösta Sjöberg på Varucentralen. Den var konstruerad med bokstäverna i ”underläge” på valsen. Tänk om Antikrundan funnits på den tiden.

Ja, och efter några solvarv så inköptes den Facit som jag knackar på just nu. Helt smärtfritt går det väl inte, och man raderar ju inte felstavningar som dom kan göra på en dator. Men istället kan man ju xxx-a över. Det flyter fint.

Så visst har det blivit framgångar genom åren. Lite modern har man väl blivit, om man ska erkänna. Fastän mänskliga kontakten har tagit skada.

Bara som exempel. När man förr ordnade sina blygsamma bankaffärer, gick man in på banken och träffade någon trevlig dam i luckan. Vad uppmuntrande det var.

Damen såg säkert upp till en när man satte in en femtilapp. ”Vilken penningstark en”, tänkte hon nog. Det knöts kontakter, och än idag kan det hända att man möter någon av flickorna på stan som säger: ”Men titta, är det inte Fyng? Han med femtilappen.”

Nu har ju banken ett hål i väggen och en annan har skaffat sig en liten bricka. Det är bara att sticka in den i hålet och trycka på knappar, så kommer sedlarna rasande ut. Moderna tider med moderna människor. Men visst saknar man kontakten med flickorna i luckan.

När jag börjar tänka efter vad som hänt genom åren så drar jag slutsatsen, att man kanske ändå inte är så helt bakom. Lite moderniteter dras man med.

Och det här som ni läser nu är faktiskt skrivet på en sådan där liten platta som kallas diskett. Hustrun har ett helt maskineri på bordet, så jag behöver bara diktera och hon skriver. Visst går det framåt här i tillvaron.

 

Dagens korn

Nya kvastar sopar bra
men det är de gamla
som hittar alla vinklar och vrår

Amerikanskt ordspråk

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster