Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2000-03-08

Nationalsången och ”magistern”

Ibland sedan jag har lagt mej för att sova tar jag på mej hörlurarna till radion. Det finns en till i sovrummet som är allergisk för Karlavagnen. Men jag tål den. Fast mycket är larv, men en och annan gammal klok människa kan förmedla livserfarenheter.

Och så slutar det vid midnatt med nationalsången i olika konstellationer. Värst är Ainbusk Singers med en vers på gotländska. Släng plattan och lägg på Jussi istället, värdigt fosterlandet.

Annars har jag ingenting emot det gotländska idiomet. Det härrör från en vinterdag 1948 då jag på en gata i Hemse på Gotland stötte ihop med en gotlandstös. En glad bekantskap, rundhyllt och fin, klingande skratt och en frisk fläkt. Pappan var riksdagsman och en toppfigur på Gotland. Men det blev mest bara den där vinterdagen.

Nationalsången! Den sammanfaller i minnet med en händelse för några år sedan. Rektor Torsten ringde och sa att jag måste ta en musiklektion på skolan i Glamsta, för musikläraren var sjuk.

- Aldrig i livet. Jag har aldrig ägnat mej åt sådant. Och förresten är dagen ändå strängt inrutad.

- Men du måste, jag får inte tag på någon annan.

- Försök inte med mej, jag vet inte hur man förmedlar musikaliskt kunnande till elever i Trönö.

- Nu åker du upp, sa rektor Torsten.

Det blev alltså en stunds gnabbande för och emot. Rektor Torsten segrade.

Jag packade bilen med dragspel, fiol och althorn. Alltid kunde väl instrumenten användas som en nödlösning.

Vi trivdes bra tillsammans, trönöeleverna och gästmusikläraren från Norrala. Vi spelade och sjöng och instrumenten demonstrerades och några elever vågade också på att försöka tuta i hornet och få fram någon eller några toner. Kanske blev det mest ett bölande.

Där jag satt vid pianot kom en blyg flicka smygande fram till mej och viskade: ”Magistern, kan vi inte få sjunga nationalsången?”

Magistern? Jag höll på att ramla av stolen.

- Varför just den?

- Joo, vi tycker den är så vacker.

Jag tänkte i mitt stilla sinne, att visst finns det hopp för Sverige. Och kanske ska det hoppet komma från Trönö.

Det här var vintertid och det stundade till vinterspel på skidor av världsformat. Jag knöt samman och sa att snart ska vi få uppleva hur de svenska pojkarna sätter de andra på plats, den svenska flaggan går i topp och så spelas ”Du gamla, du fria...”

Vi ville känna litet av den där atmosfären så vi reste oss upp, stod nästan i stram givakt och sjöng för fulla halsar Du gamla, du fria. Där skulle ett skivbolag ha varit med och gjort en inspelning. Sen hade inte Ainbusk Singers haft en chans.

Vinterspelen var en annan historia, som vi ska smyga oss förbi. Inte så mycket som en trasig svensk skidstav hittade vägen upp på prispallen under de där spelen. Mycket mindre några svenska killar. Av Du gamla, du fria hördes inte så mycket som ett ackord. Inte ens i dystraste moll.

Men vid trönöskolan fortsatte eleverna säkert att sjunga Du gamla, du fria i klingande dur. Även sedan ”magistern” från Norrala lämnat dem.

Dagens korn:

Varje människa måste ha rätt
att begå många misslyckanden
utan att för den skull känna sig misslyckad.

Lars Kjellman

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster