Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2000-03-22

Farbror J.A och Valdemar

Jag läste den gripande berättelsen om Valdemar. Det var en högtidlig minnesstund, med tal och violer vid minnesstenen. När högtiden var över var det många som grät. Och matte konstaterade, att Valdemar var den snällaste katt som någonsin funnits.

Där ligger det alltså en katt begraven i trädgården. Den vilar i frid. Jag har inga som helst känslor för själva katten, men se namnet Valdemar ger associationer. Jag kallades också Valdemar en gång i tidig barndom. Ett fint namn, och kanske det inte varit så dumt att heta Valdemar på riktigt.

Jag var i sexårsåldern. Den legendariske pastor J.A. Forslund från Söderhamn gästade oss och trots sina cirka 65 år så blev han god vän med lillpojken. En 65-åring på den tiden betraktades av en lillgrabb som en mycket gammal farbror.

Han pratade så hjärtligt med lille Per Yngve, och redan på lördagen förutsatte han att ingen annan än Per Yngve skulle följa honom till tåget och bära väskan på måndagmorron.

Det var missionsmöten hela helgen, och pastorn hade mycket att samla ihop för de många predikningarna. Så det var väl inte underligt om lille Per Yngve kom lite på sidan.

När måndagmorron kom, frukosten var överstökad, tågtiden närmade sig och det led mot dags att knalla iväg så hade tydligen alltihopa, och dessutom lille Per Yngve, blivit en enda röra i pastorns huvud. Han hängde på sig överrocken, fattade käppen med silverkryckan och frågade på fullaste allvar:

-Var är Valdemar då? Valdemar ska följa mig till tåget.

Någon Valdemar fanns inte, men Per Yngve tog den lilla väskan och så knallade vi iväg.

När vi skildes åt på perrongen tryckte farbror Forslund sexåringens hand till tack och avsked, och när jag öppnade handen låg där en skinande blank enkrona. Om den var ämnad till Valdemar eller Per Yngve får vara osagt.

Efter den här händelsen var det inte underligt om namnet Valdemar ”förföljde” mig ganska länge.

Pastor J.A. Forslund avled den 22 april 1945, 81 år gammal. Han var pastor i Söderhamns Missionsförsamling åren 1897-1918 och 1922-1923.

Forslund var en legend redan under sin livstid och det går många historier om honom som vittnar om den tankspriddhet han fick dras med.

Som till exempel den om mannen tillhörande hans församling som kände att slutet nalkades och kallade på pastorn. Han ville göra upp om att ingen annan än Forslund skulle förrätta begravningen.

Det lovade han att göra. I sin tankspriddhet tog han upp sin almanacka och undrade när det skulle passa. Almanackan var fulltecknad den närmaste tiden, men han fann en dag när det skulle gå bra.

Den sjuke kunde ju inte med säkerhet boka den dagen, och ceremonin fick därför stå öppen. Om det är sanning eller bara ett passande tillägg till historien vet jag inte, men det påstås att begravningen kom att äga rum den dag som Forslund föreslagit.

Under en promenad ute på stan träffade J.A. Forslund en sjuksyster som tillhörde församlingen. Att vara hövlig mot sina medlemmar, och inte minst en kvinna, hörde honom till. Och i sin både tankspriddhet och artighet bjöd han henne:

-Var så god och sitt, syster!

Det här var bara ett par glimtar ur den rika floran. Det är inte så lätt att vara tankspridd. Men en sak kan ändå sägas om farbror Forslund - predika kunde han!

Dagens korn:

Alla klagar över sitt dåliga minne
Men ingen över sitt dåliga förstånd.

Francois de La Rochefoucauld

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster