Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2000-04-12

Fjällminne jubilerar

Fredagen den 13:e. Det bådar ju inte gott, om man är lite skeptisk av sig. Men den dagen för 55 år sedan blev för mig en riktigt lyckad och trevlig dag. Jag gjorde min första fjällfärd och fick uppleva uppstigningens påfrestning och nerfartens tjusning.

Det är klart att det här måste placeras i rätt sammanhang. Naturligtvis gäller det den förkättrade lumpen. Det enda samtalsämnet som gäller när vi karlar träffas, men som damerna våndas över och vänder ryggen åt när minnena börjar ventileras.

Regementet skulle upp i Härjedalens fjällvärld och hålla eventuella fiender stången. Förberedelserna för det hårda vinterlivet började redan med en månads vinterutbildning i Ragunda. Sen gick tåget direkt till Den Stora Daldansen, med påfrestningar som man inte begriper att man klarade av. Men gjort är gjort.

För vårt vidkommande gällde placering i Ljusnedal- Funäsdalen. Utgångspunkten var alltså Gävle där ilastningen i godsfinkorna skedde. Under den mörka natten gick det att sova på halmen trots den musik som skenskarvarna bjöd på. Och visst kände man faran från kombinationen eldkaminen och halmen.

På morgonsidan nådde vi Bollnäs där utspisning skedde i det röda skjulet. Vänliga lottor fyllde kokkärlen med bruna bönor och blåbärssoppa.

Kokkärlen hade minst en trefaldig uppgift. För det första serverades maten i dem. För det andra använde man dem vid rakning och toalettbestyr och för det tredje var kärlen användbara när fötterna skulle tvättas.

Nästa matkontroll var Ånge, där ångelottorna fyllde kärlen med bruna bönor. Men blåbärssoppan hade utbytts mot rabarbersoppa. På kvällssidan nådde vi Brunflo. För tredje gången stod bruna bönor på matsedeln, och som dessert serverades för andra gången rabarbersoppa.

Ändstationen var Hede och efter urlastning började marscherandet mot Ljusnedal-Funäsdalen. Under de sju milen, som fördelades på två dagar med övernattning i tält vid Ljusnans strand, gav sig förstås bönorna och sopporna tillkänna. Följden blev ett kilande in i lämpliga skogspartier för ”avlämningar”. Detta skedde ideligen.

Härjedalen tog emot oss med ett snölandskap den 9 april. Inkvarteringen i bystugor och baracker tog sin tid, innan skidfärderna och övningarna började.

Och den 13 april besteg vi alltså Anåfjället, vars snöhöljda toppar gjorde ett imponerande intryck. I ryggsäcken medfördes förutom päls, några vedträn, vacuumtorkad ärtsoppa och så förstås det väldiskade kokkärlet.

Uppe på toppen kunde man njuta av att inandas den rena luften. De mäktiga jättarna imponerade och det var som att Sverige växte till i aktning och kärlek, och nr 115 från Söderhamnskusten kände sig faktiskt stolt över att vara delägare i den mäktiga skapelsen.

Så följde procedurerna kring förberedelserna för måltiden. Snön i kokkärlet i skön blandning med vacuumpreparatet blev en verkligt superb anrättning, som inmundigades med bästa tänkbara aptit. Sen kunde hemfärden anträdas med förnyade krafter.

En dag blev jag inkallad till kompanichefen kapten G. Fernqvist. Någon hade väl skvallrat att jag brukade ”kladda” med glimtar i lokaltidningarna. Nu ville han att jag i tidningen Bocken skulle ge några minnen från beredskapstiden. Det blev en uppsats under rubriken ”I Anåfjällets skugga”.

Jag blev påmind om det här äventyret när jag häromdagen satt i Hälsingerummet på Söderhamns Bibliotek. I en hylla stod en samling ”Bockar”, och jag satte händerna i en för 1945, årtalet som jag kände gemenskap med.

Och se, där stötte jag på skildringen som jag själv författat om livet i fjällen. Speciellt passande med tanke på skidfärden fredagen den 13 april 1945. I dag är det onsdagen den 12 april 2000. Mycket närmare i jubileumshänseende går det inte att komma.

Kanske finns det flera ”jubilarer” som minns det här. Givakt! Manöver!

Har ni orkat med ända hit, så klarar ni av lite kyrklig humor också. Det var uppsatsskrivning, och syftningar kan alltid vara besvärliga. T ex: ”Innan jag flyttade från förorten invigdes den nya kyrkan och kyrkklockorna. Kyrkoherden och landshövdingen talade. Sedan blev de upphängda och nu är förorten mycket trevligare än förut.”

Dagens korn:

Livets band är starka och bär oss
över de djupaste klyftor
och de högsta berg.

Clas Hammer

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster