Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2000-04-26

Flygande baciller och annat sjukligt

Har ni sett flygande baciller någon gång?

Jag tror mej ha sett. Eller var det kanske bara livlig fantasi. Inbillning.

Under tidiga år var jag som SMU- junior med på sommarläger i Mohed. I det digra programmet ingick bl a promenader i trakten, och då passerade vi förbi Moheds sanatorium. Man hade väl hört talas om sanatoriebaciller, och nu tyckte man sig se hur de flög in och ut genom de öppna fönstren. Vi gjorde liksom kringgående rörelser för att komma förbi utan att kollidera med dem.

Sedan rullade åren på. Den 28:e juli 1939 rullade jag på cykel in till Verkstadsskolan i Tönshammar, för en tvåårig undervisning. Det verkade som om underliga baciller hittat dit till kasern Tolvan. För baciller var det förstås som flög omkring och anföll oss stackars Minkar. Inte alla, men några.

Flera av oss som drabbades hamnade på doktor Neanders ”hotell” i Söderhamn. Jag lades in där den 14:e mars 1940. Den förste jag såg när sängen rullades in på salen, som skulle bli mitt hem under sex veckor, var snickareleven Axel, som låg i ett hörn. Våra sängar placerades intill varann. Bägge hade vi vatten i lungsäcken. Sedermera kom också kollegan från metall, Ture, och gjorde oss sällskap en tid.

Här måste jag sticka in en parentes i våra sjukhusdiskussioners tidevarv. Förutom chefen själv, doktor Neander, bestod staben av doktorerna Hamne och Klingspor. Alltså ett tremannalag. Det mullrade starkt i korridoren från Neander när han kom ronden med hela ”attiraljen” i släptåg. Det var nästan så man låg i givakt.

De där bacillerna som flög ut och in genom sanatoriefönstren när vi som juniorer gick förbi, skulle man så småningom bli inneboende med. Efter vistelsen på lasarettet transporterades Axel och jag till Moheds sanatorium med Ragnars droska den 26 april. Man skulle själv få lära sig leva i bacillernas närhet. O, ve och fasa.

Vid ronden första morgonen hade doktor Bonnert som assistans doktor Hamne, vilken kommit över för tjänstgöring från Söderhamn. Han tittade på Axel och mej och log igenkännande:

Jaså, ligger ni här nu!

På sjukhuset var det lite snålt med maten. Smörgåsarna var hårt skrapade och i övrigt tyckte vi nog att maten var ganska smaklös. Eller kanske man själv inte hade den rätta aptiten.

Första morgonen på Mohed när biträdet kom in med frukosten på en välfylld bricka och önskade smaklig måltid, så la hon till: ”Vill ni backa så är det bara att ringa på klockan!”

Vaa, får man backa också?

Det var viktigt med maten för att vikten skulle öka. Och att backa gjorde nytta kunde avläsas vid den första vägningen. För egen del visade veckan en ökning på så där 2,8 kilo, och detta belönades med guldmedalj (grötmedalj), som hängdes ovanför sängen. Fast den fick man överlämna vid kommande vägning när någon annan på avdelningen satte veckorekord.

Den fasa jag kände när det blev order att jag skulle läggas in på Mohed byttes snart i mysig trivsel. Jag har bara gott att säga om Mohedstiden. Och sedan alla tre liggturerna var inbokade fick jag också arbetssal, och någonstans kanske den står i en bokhylla, boken som jag lärde mej binda in.

Att det här rann mej i minnet och sedan rann ner som rader i skrift beror på att det i dessa dagar i mars och april är sextio år sedan 1,6 liter vatten rann i lungsäcken och som doktor Neander tappade ur, och jag fick vila på Mohed.

I mitten av augusti kom Ragnar med droskan och hämtade hem mej, men sedan dröjde det till mitten av november innan jag kunde trampa Tönshammar under fötterna igen.

Och det vill jag säga, att under tiden på Mohed såg jag inte till en enda skuttande bacill. Så det så!

På allt det sjuka tar vi till sist en kyrklig historia: Vid ett pastorsmöte yttrade föreståndaren:

- Kassan är nu uppe i 10 000 kronor. Ingen har under året begärt hjälp. Kanske är det så att en del har gått hem till Gud och en del har fått det bättre.

Dagens korn:

Att ibland stanna
upp ett tag, kan vara
enda möjligheten att
orka gå vidare.

Olle Wedholm

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster