Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2000-05-17

Station eller centrum?

Visste du det förut? Men det är väl så, eftersom det är HAN som säger det. Att Nässjö är Sveriges näst högst belägna stad. Några gånger har jag varit i den småländska staden, bland annat för att hälsa på Bertil och hans fru Evy. Men inte hade jag en aning om att man befann sig så högt.

Nu hade HAN varit där på besök och gjort en rundvandring och njutit i fulla drag. Men HAN reagerade våldsamt när HAN såg ett stort plakat på Stationshuset, som upplyste om att det ska byggas om och bli ”Resecentrum”.

Det verkar så platt, tycker HAN. Det kan aldrig mäta sig med ”Järnvägsstation”. Förr i tiden gick ungdomarna ner till station och tittade på kvällståget när det kom in. Billigt kvällsnöje. Inga ungdomar idag drar iväg till Resecentrum för att titta på X 2000.

Söderhamn har ju också sedan några år begåvats med ett Resecentrum, det lilla huset på prärien. Är det plattare än järnvägsstation nere i centrala stan?

Järnvägsstationer är magi tycker HAN och definierar dem med både bortresa och hemkomst, avsked och möte. Ja, det där känner vi väl till, och det sker även vid Resecentrum.

Det var väl delade meningar också i Söderhamn när det stod klart att vi skulle få ett centrum där uppe på Väster. Varför en funkisbyggnad där ute på prärien när vi hade en så fin och kulturbetonad ”Järnvägsstation” inom räckhåll. Överflödigt i en så liten stad menade många. Och nu, när vi inte ens har Broberg kvar i allsvenskan!

Men nu har vi som vi har det och det är inget att göra åt saken. Vill vi ut och resa i vida världen, till exempel till Gävle eller Hudiksvall, så får vi så vackert traska iväg till platsen där skenorna ligger förankrade och tågen rullar fram.

Det är många fördelar med Resecentrum. Där finns stolpar med pilar så man vet hur man ska köra med bilen, och där finns det stor plats för långtidsparkering när man åker bort med morgontåget och kommer hem sent på kvällen. Och har man tur så är ingen ruta pangad.

Fast väntsalen på övre våningen är i trängsta laget. Sofforna blir snart upptagna och sen får man STÅ och vänta. Går det inte att tänja ut bygget, undrade vännen Seved när han besökte hemstaden häromsistens och stod och bytte ben gång på gång i väntan på tåget. Går man ut på perrongen så blåser det alltid kyligt där från olika väderstreck.

Det bästa är att man får åka rulltrappa upp. Precis som i Furan och KappAhl och andra stora varuhus. Men det är ju vilsamt när kroppen är full av resfeber. Fast ner får man kånka sina tunga väskor som är fullpackade med souvenirer från både Sundsvall, Österrike och Montreal.

Ginge det inte att ordna ett dubbelspår, vilket vore värdigt ett Resecentrum. Jo, det finns ju en hiss.

Nu växlar vi in på lite religiöst område. Fader Gunnar Rosendal byggde Himmelska glädjens kapell utanför Kristianstad. Han var en bra tiggare och bland annat begärde han att chefen för Osbypannan skulle skänka värmeutrustningen. Det var för mycket begärt, men han kunde gå med på hälften.

- Du menar väl inte att jag skall resa landet runt och berätta att jag fått en halvpanna av dej? undrade Fader Gunnar.

Det sägs att han fick en hel Osbypanna!

Dagens korn:

En del människor ger
sina bekymmer simlektioner
istället för att dränka dem.

Mark Twain

Nästa vecka: ”Fäbodskola”.

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster