Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2000-09-06

40 år sedan Jussi tystnade

På lördag är det fyrtio år sedan Sveriges – kanske genom tiderna – skönaste stämma tystnade. Jussi Björling hade stilla somnat in i sovrummet i sommarhuset på Siarö. Inte lastgammal. Bara 49 år och 7 månader.

Jussi Björling var stor. Vi kan vara både tacksamma och stolta över att han valde Sverige som fosterjord. En annan stor sångare, Luciano Pavarotti, deklarerade för några år sedan att ”Jussi Björling var den störste tenor som funnits”.

En journalist konstaterade vid sångarens frånfälle att ”Jussi är död – men han lever”. Och i samma andetag lade han till: ”Jussi dör aldrig”!

Jussi började tidigt att sjunga. Pappa David som var sångpedagog och tenorsångare, vilken fått sin utbildning vi Metropolitans operaskola samt i Wien, grundade sin Björlingkvartett med sönerna Olle tio år, Jussi åtta och Gösta sju. Men Jussi hade börjat sjunga redan som femåring.

Efter framgångarna med kvartetten ansåg pappa David att det 1919 var dags att turnera i USA. Framför allt i svenskbygderna blev det stora framgångar. När Jussi var sjutton år fick han provsjunga för operachef John Forsell. Så småningom kom han in i solistklassen vid Musikaliska akademien med John Forsell som lärare.

Jussi ansågs som en ren naturkraft. Senare i livet berättas att han flera gånger råkade i dispyt med Arturo Toscanini när det gällde tolkningen av huvudroller i italienska operor.

Det slutade med att Toscanini resignerat sa: ”Sjung som ni vill”. På detta genmälde Jussi: ”Jag sjunger som jag tror Puccini ville”.

Men Jussis bana som bejublad storsångare var inte bara idel solsken. Det fanns också en annan och mörkare sida. Det hände att han drog sig tillbaka, lämnade återbud till framträdanden, försvann från familjen, och det var ingen hemlighet att han sökte tröst i flaskan.

– Pappa var en oerhört snäll person, som säkert blivit fiskare, om han saknat sångröst, för det var fiske som gällde på Siarö i Stockholms skärgård. I timmar kunde han sitta med sitt metspö, och han var lycklig som ett barn när det nappade.

Så har Jussis äldste son Anders berättat. Han har också sagt sig vara den ende Björling som inte sjunger.

– Det var inte alltid lätt att vara barn till en världskänd person. Månadsvis var mamma Anna-Lisa (90 år fyllda – Stockholms lucia 1933) och pappa borta från oss tre barn berättar Anders.

– Men på somrarna fick vi rå om dem helt, för då vistades vi på Siarö. Men även då kunde pappa försvinna och ta båten in till Stockholm, för att träffa vänner. När han kom tillbaka var han ångerfull och skamsen och talade allvarligt med oss barn att aldrig dricka alkohol.

Slutligen: Det berättas om några svenska affärsmän som befann sig i New York och beställde taxi.

– Jaså ni är svenskar, sa chauffören. Jag hörde Jussi Björling som Faust på Metropolitan. Det var mitt livs största upplevelse. Sedan dess åker alla svenskar gratis i min bil.

Och därmed slog chauffören av taxametern.

Dagens korn:

Sången är av sorg upprunnen,
men av sång är glädje vunnen.

Zacharias Topelius

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster