Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2000-09-20

Ord i andras kläder

Det finns ord och uttryck som man kan ha en god hjälp av. Dels behöver man inte tänka själv vad man ska säga vid speciella tillfällen, och dels så visar man inte vad tafatt och ordfattig man är.

Till exempel när man skriver brev till sin älskade så är det ju väldigt tjatigt att gång efter annan tala om vad kär man är. Då kan man avrunda med de uppmuntrande orden: ”Beträffande mina känslor till dig ber jag att få hänvisa till föregående brev.”

Är man på en tillställning där en åsikt framförts och för vilken man känner sympatier men själv har svårt att, på grund av tunghäfta, formulera egna ord, så behöver man inte snubbla. Man lånar helt enkelt de klassiska orden: ”Jag instämmer med föregående talare.”

De här sammanhangen dök upp när jag hörde talas om författaren Bengt Pohjanen, med Tornedalen som adress.

Hans kusiner var laestadianer, och dom fick för allt smör i Småland inte använda svordomar. Det var ju nästan vid vite förbjudet.

Men när kusinerna kom på besök hos Bengt kände de hur det trängde på att få yttra sig svordomsledes. De hade behov av att få svära så det osade. De kände hur de ville vädra ut. Men de hade ju liksom blixtlås för läpparna. Med den rena läran följde ju förbudet att yttra sig med svordomar.

Men kusinerna fann på råd. De kunde ju anlita Bengt, för se han både fick och kunde svära han. När de så träffade kusinen, anförtrodde de honom både känslor och behov. Han kunde väl svära i deras ställe så att det osade. Det skulle lätta på trycket.

Och Bengt Pohjanen stod välvilligt till tjänst. Inte skulle väl de stackars kusinerna känna helvetets pina bara för att de gick i laestadianismens hårda band.

Så Bengt satsade hårt och ederna flödade över hans läppar. När de hörde frigjordhetens ande sväva över Tornedalens berg och dalar, upplevde de frigörelse ända inne i hjärteroten. De kunde inte tiga, utan det var något av en lättnadens lovsång när de stämde in i Bengts ”förlagor”, dock utan att svära.

Det var som en hejarklack, sig själva till frigörelse och kusinen Bengt till uppmuntran:

– Samma här, samma här!

På tal om svordomar är steget inte långt till den ogudaktige smeden. Han var grym att svära. Men – så förtäljer historien- blev han frälst på Frälsningsarmen och därmed byttes svordomarna ut mot halleluja.

Smeden hade en släggdräng som i sin drullighet vid ett tillfälle råkade slå smeden på fingrarna. Vilket förstås gjorde fruktansvärt ont. Men frälsningssoldaten i smeden trädde omedelbart i funktion. Han var behärskad och fann sig väl. Med övertygelse i rösten vände han sig till drängen, tittade honom i ögonen, och sa:

– Gud välsigne dig pojke, men du vet vad jag menar!

Dagens korn:

Det är inte våra dygder utan våra fel som gör oss till människor.

August Strindberg

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster