Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2000-09-27

Jag – en Paganini!

Jag har någon gång berättat om att någon idrottsman blev jag inte. Jag blev ingen fotbollsspelare, ingen orienterare, ingen skidåkare och ingen bandyspelare.

Så här efteråt har det slagit mej – jag kunde också ha tillagt: ”Någon Paganini blev jag aldrig!”

Paganini var en baddare i att spela. Han spelade inte ishockey, inte bandy och inte fotboll. Han satte felan under hakan och strängarna sjöng. Sjöng som väl kanske ingen annan i världen fått en fiol att ljuda.

I min tidiga ungdom – för att inte säga barndom – kom jag över en Allers hemma hos morfars. Där fanns en stor artikel om Paganini. Eftersom jag själv hade trevande börjat sätta fiolen under hakan, blev artikeln om Paganini ständigt återkommande lektyr. Den bevarades länge i bokhyllan ovanför sängen. Tyvärr finns den inte längre.

Nicolo Paganini var italiensk violinvirtuos som levde 1782–1840. Franz Schubert hörde honom en gång spela i Wien och vad han kände gav han uttryck för i orden: ”Jag hörde en ängel sjunga i Paganinis Adagio.”

Allersartikeln berättade om att när Paganini satt i fängelse slet strängarna ont av den fuktiga celluften. De tre högsta strängarna sprang sin väg och det blev bara G-strängen kvar. Paganini fortsatte att spela på den strängen, och på den vann han världsmästerlig teknik.

Paganinis utseende gjorde att vidskepliga människor ansåg att han stod i förbindelse med den onde. Folktron gjorde honom till djävulens son.

Han beskrevs bl a så här: Fem fot och fem tum lång med ormkropp, markerade drag, kroknäsa och örnögon. Det långa håret som fladdrade runt skuldrorna dolde en smal nacke. Hans fingrar var långa och känsliga. När han var ute och promenerade och armarna hängde slaka vid sidan kunde en stilla vindpust sätta fingrarna i vibration, sades det.

Sex år gammal började han spela fiol med fadern. Åtta år gammal komponerade han sin första violinsonat och som nioåring spelade han offentligt första gången.

Paganini var känd för sitt penningbegär, och även som dödsmärkt fortsatte han att ge konserter. På dödsbädden nekade han att ta emot kyrkans sakrament, och han fick inte begravas i vigd jord. Men fem år efter hans död fick sonen påvens tillåtelse att flytta över sin far till en kyrkogård.

Jag insåg väl snart att med min kapacitet kunde jag stå kapprak under Paganinis hålfot. Jag trampades ned i dyn.

Jag krympte på kraven. Såg upp till en som var tre år äldre än jag. Mischa Angelini var namnet. Betraktades väl som ett dåtida underbarn. Hans syster Tatjana gjorde sig kanske mera känd som snövit i filmen med dvärgarna. Men snart stod det klart att någon Mischa blev jag inte.

Pojkdrömmen om att nå höga tinnar slocknade. Dom stora på världsarenorna fick hålla på bäst de ville. Någon avund kände jag inte. Det var bara att se sanningen i vitögat.

Jag krympte på kraven och såg upp till Hälsingepojkarna och Eric Öst. Han var en glad speleman. Men även avståndet till Eric var alltför långt.

Jag hörde med stor glädje Olle Sjölins fiolspel. Tänk om man kunde stå i knähöjd med honom …Men även där kände man hur utslagen man var.

Till sist låste jag in fiolen i lådan, ställde den i skrubben där den i tysthet inte störde någon. Men sedan Sölve Törnqvist i Rönningen putsat upp den efter en lindrigare olycka, så hänger den nu som ett prydnadsföremål på salsväggen.

Dagens korn:

Uppgiv inte för en enda motgångs skull det mål som du föresatt dig att vinna.

William Shakespeare

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster