Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2000-10-04

Bilar till besvär

Bilar är allt ett bekymmer. Och dubbelt upp därför att man inte är vuxen att hantera alla krångligheter själv.

Är det inte förgasaren så är det startmotorn. Vindrutetorkarna kanske pajar. Rätt som det är så skramlar avgassystemet. Spikkörning kan också vålla besvär så man blir stående efter grässlänten. Och mycket, mycket annat.

En gång vågade jag mej på att ta vatten över huvudet. Experter sa att alla tecken tydde på att det var cylinderlockspackningen som inte var till lags.

Det här var på den tiden då man var lite djärv och vågade mera än nu år 2000. Jag körde in den halvskraltiga bilens framända innanför portarna i en uthuslänga. Resten fick stå utanför.

Det var höst och kyligt. Dagarna var korta och det mörknade fort. Ur några skrymslen plockades en skamfilad sladdlampa som skulle övervaka hur jag tillsammans med en hantlangare skulle få maskineriet grejat. Eller var det kanske han som var verkare och jag hantlangare. Ja, det där resonerade vi inte om. Fördelningen gjorde sig snart, för jag visste då rakt inte var en cylinderlockspackning hörde hemma. Fast jag anade att det var där framme i den del som stod innanför portarna.

Om själva operationen ska inte här utläggas. Men nog var det ett elände. Något tidkort sattes inte upp utan det hela gick på en hoft. Det här var någon gång i tidigt 50-tal. Det hann aldrig bli 60-tal, dessförinnan var kärran startklar. I fullvärdigt skick såldes vidundret, och den sågs länge rulla fram efter både E4 och mindre vägar.

Själv fyllde jag tanken med varnolen, för den var billigare än bensin. Hur den nye ägaren gjorde vet jag inte. Men han var egen företagare och hade det bättre förspänt.

Den där kärran har säkert för länge sedan blivit offer för en sådan där stor och kraftig press som gör paket av bilarna. Det var väl ingen som tog reda på den fina cylinderlockspackningen?

Nu läser jag i tidningen att det även finns andra bekymmer med bilarna. Det gäller färgen. Det visar sig att 28% av bilarna i Sverige är röda. Bland nyregistrerade bilar dominerar den grå färgen bland karlarna och den blå bland kvinnorna. Hemma hos oss har vi en blå bil. Så det var förstås hustrun som förde talan när bilen skulle inhandlas.

Jag har också ett annat bekymmer när det gäller bilar. Det är så svårt att komma ihåg registreringsbokstäverna. Detta gäller även den egna bilen. Därför måste jag ha en ”nyckel”. Bokstäverna måste formas i en mening. Då går det lättare att minnas.

Här några exempel:

  • A L S: Det var bara Y som fattades i frugans namn.
  • F F S: Forslins färdas säkert.
  • H Y F: Herr Yngve Forslin.
  • G K K: Gunnar Karlsson, kompis.
  • G N G: Gör någon glad.
  • L P D: Lars, Per och döttrar.
  • J H C: Jag hatar centern. (Vid känsliga tillfällen blir det ”Jag hyllar centern”)

På en av de första bilarna stod det C A R. Jag möttes ofta av kommentaren: - Måste du ha CAR på nummerskylten för att det ska synas att det är en bil?

Bilar och bilar, ja. En familj i Gävle var ute och åkte. Pappa körde och mamma satt bredvid. Pojkarna, sex och fyra år, satt i baksätet.

Regnet stod som spön i backen och vindrutetorkarna pendlade för högtryck. När sexåringen såg deras flykt över rutan lät han funderingarna ta vingar:

– Pappa, när mamma dör behöver du ha bara en torkare!

Dagens korn:

När allt går lätt blir man fort dum.

Maxim Gorkij

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster