Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2000-10-18

Vadtorp – himmel för kvinnor

Jag läser om de båda bröderna Rikard och Martin Olofsson, ”heta” innebandyspelare i Örnsköldsvik. De spelar på varsin ytterkant i samma kedja i ÖSK. Den kristna tron är något självklart för dem, och de har sin församlingshemvist i Pingstkyrkan i Ö-vik. Men Rikard har ett problem som han torgför mera på skämt:

– Får man ta klubban med sig in i himlen? Han är en av Sveriges främsta målskyttar, och han har svårt att tänka sig en evighet utan klubba och boll.

För de båda bröderna är det kristna livet något självklart. Det är idag naturligt att ta med sig den kristna tron in i idrottsvärlden. Innebandyn är ju trots allt inte hela livet, betonar Rikard.

Begreppet himlen är för de flesta människor ett idealtillstånd. ”Det är rena himmelriket” säger man när man vill måla det allra bästa. Vi karlar som gjort lumpen tar gärna till uttrycket när man har en lämplig tjänstgöring mitt i eländet.

Jag tänkte på det här när semesterhemmet Vadtorp har aktualiserats genom teatern ”En säregen anda”. Det är åtskilliga husmödrar som slitit hårt och där för första gången fått uppleva vad semester är. Vadtorp gav dem ett tillstånd, en drömvärld som de liknade vid himlen, när de sedan kom hem och skulle berätta.

Hjärtat i Vadtorp var Inez Wikström. Jag gästade ofta hemmet såväl i tjänstens vägnar som helt privat. Hade väl också några gånger tillfälle att bidra med underhållning, även om det var av enklare slag.

Men Inez hade förmågan att dra krafter till Vadtorp. Självaste Jussi lär ju ha varit där. Ja, tänk hur hon kunde, denna slitvarg, stortiggare som hon var. Hon hade hjärta och hon var envis. Och när hon samlade allt sitt goda smil, lade huvudet lite på sned och vädjade i den varmaste ton som fanns i Södra Norrlands kustland, då kunde ingen stå emot.

Vi hade tillfälle att under flera år samarbeta i Luciaverksamheten, och där kom hennes värme och generositet till utflöde. Och tiggarförmågan! Som Luciatombolan snurrade hade hon dessförinnan snurrat för att tigga ihop vinster. Vilken ansamling i stugan på Norra vägen. Underligt att Inez själv fick plats därinne…

Jag kom vid ett tillfälle ut till Vadtorp en regnig dag. De semesterfirande husmödrarna ägnade sig åt ”inre tjänst” med virknålar och strumpstickor. En del satt väl med en bok i handen och en del bara satt. Det gällde att vila och samla krafter inför hemfärden, för därhemma väntade hårt jobb i familjen och i ladugården.

Den där dagen var en kvinnoklubb från en plats i länet på besök. Medan regnet strilade ner därute var det hjärtevarmt därinne, där Inez goda och säregna anda var rådande. Kvinnoklubben på besök bjöd på underhållning. Man aktualiserade Nils Ferlin och Dan Andersson med flera vid en intressant miniföreläsning.

Så hade de en manlig trubadur med sig, och han sparade inte på tonerna. Tala om att vara sångglad. Tydligen hade han lite besvär med talet, för han lade till bokstaven n där den egentligen inte hörde hemma. Men semesterfirarna njöt av ”Bort längtande vekhet”, ”Till min syster” och annat seriöst ur den gamla visboken. Trubaduren svängde med armarna som en klockpendel, svajade med kroppen och charmade damerna. Och så deklarerade han:

– Inte kan jag sjunka inte, men jag sjunker ändå, och hela karln lyste av ”sjunkarglädje”. Och så sjöng han: ”Flinka från Bankafall, brinken Tre bröder…”.

Vad tjusigt tyckte semesterfirarna och klappade så att det svedde i bondmorornas handflator. Se då var det en säregen anda på Vadtorp!

Näej, nu tar jag semester. Jag packar ner klubban, reser ”by west” och försöker värva mej in i NHL. Om det lyckas så rapporterar jag.

Dagens korn:

Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.

Tove Jansson

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster