Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2000-11-15

Det var i backsystemet det hände 1976

Det var här det hände! Min ciceron gjorde liksom en segergest, svepte ut med armen lika stolt som om det gällt honom själv. Och ändå är det 24 år sedan verkligheten timade. Men det var ju skönt att få vandra i minnenas pelarsal.

Det var den 26 juli 1976 som Bernt Johansson från Tidavad i Västergötland rullade på så att den svenska blågula gick i topp i det olympiska linjeloppet på 18 mil i Montreal. Men när man nu äntligen befann sig på plats så var det klart att man ville minnas en svenska bravad.

Jag ville känna doften från svensk svettatmosfär, jag ville känna oset från cykeldäckens friktion mot asfalten när han gjorde det ryktbara rycket och lämnade hela kopplet bakom sig. Jag ville i fantasin se honom passera mållinjen med uppsträckta armar liksom för att i flykten fånga in guldmedaljen där målgatan kantades av stora skaror. Guldmedaljen var det första svenska individuella OS-guldet på cykel sedan Harry Stenqvist vann i Antwerpen 1920.

Då, 1976, ägde Bernt föreställningen från start till mål de 14 varven på den 12,5 km långa banan. När det var dags gick han loss uppför Mont Royal-backen och gjorde det avgörande rycket på samma ställe där Eddy Merckx tog farväl av sina konkurrenter och vann proffs-VM 1974.

Enligt sagesmän var den kanadensiske TV-reportern full av hänförelse när han flera gånger utropade: ”Titta på Johansson. Han förtjänar det verkligen !”

- Det var här det hände, sa min ciceron när vi strök omkring i de krävande backmassiven. Det var någonstans i detta backsystem som Bernt Johansson gjorde upp med världseliten och ”cyklade rakt in i folkens hjärtan”, som någon så poetiskt uttryckt det.

När vår resa till Montreal var på planeringsstadiet fanns det några saker jag bestämt mig för. Jag ville vandra på några idrottsligt historiska platser, även om det kan tyckas larvigt. Men det här var den ena. Det var ju den svenska äran det gällde. Tack vare en envis 23-årig västgöte. Inte för att jag är någon cykelfantast, men man minns ju sin barndoms Enskede-Johansson bland annat.

Hur vi hade det? Underligt att goda vänner och trogna grannar visat sådant intresse för att en annan ”varit ute på turné” i den här omfattningen. Tack för omtanken, förresten!

Jo, medan regnskurarna vattnade den svenska fosterjorden och dränkte in åkrarna den sista halvan i oktober och in i november, så var solen envist efterhängsen där borta.

Däruppe på Mont Royal-berget, med underbar utsikt över staden, fanns en grön platå, alldeles som på beställning. Där dukade vi upp vår picknick i gräset och njöt obeskrivligt i solhettan, den 2 november, medan ni här hemma tog skydd under paraplyn.

Flera gånger slog vi oss ner vid gatuserveringar och torkade svetten som kanadasolen lockade fram.

Och var man i Montreal så måste man förstås se en drabbning på isparketten. Det var hemmalaget som spelade mot Detroit utan någon större framgång. Ingen i ledningen tog kontakt med mig för resonemang om eventuell värvning. Man fick nöja sig med bänken högt under takåsarna tillsammans med övriga 22 000. Lika bra var det.

Nog var det stämning så att det räckte till, men det angick ju inte mig. Bättre var det på Faxevallen och Hällåsen under Brobergs storhetstid. Då var det engagemang och stämning.

Javisst ja, det var inte bara idrott. Inte långt från där vi hade vårt nattlogi finns en stor lekpark där barnen roade sig. De grå halvtama ekorrarna, som såg ut som storråttor, imponerade föga.

Där i parken stötte vi samman med en TV-kändis. Ulla-Carin Lindqvist, känd nyhetsuppläsare i Rapport har slagit sig ner i storstaden, där hennes man, plastikkirurg fått jobb. Hon trivs bra, hälsade hon, men hon saknar jobbet och arbetskompisarna. Har ni saknat henne i rutan så vet ni orsaken.

Nu får det vara nog, fast det kanske kommer mera.

Dagens korn:

Jag vet att jag är bäst.
Någon gång, på någonting,
är jag absolut bäst i hela världen!

”Stjärnan”

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster