Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2000-12-13

Att leva och dö för ett ideal

Se på vår tröskel står, vitklädd med ljus i hår…

Nu är den dagen inne då dessa toner flödar över vårt land i skönaste uppsjö från tidig timma och fram till sena kvällen.

Tänk att få vakna vid den vackra sången och se de fina ljusgestalterna uppenbara sig. Det måste ju rent av vara som en hälsning från en annan värld.

Inte underligt att den norske pastorn som aldrig varit i kontakt med dessa ljusspridare och hört sången, nöp sig i armen den gång det slog till.

Han bodde hos en familj i Gävle och överraskades på luciamorgonen. Först trodde han att den himmel han så ofta predikat om nu blivit verklighet. Ett hav av ljus, vita gestalter och himlatoner var vad han upplevde. Men så småningom blev han nertagen på jorden. Eller rättare sagt sängen.

Jag har tidigare nämnt om sambandet Lucia och Inez Wikström. Hennes oförtrutna arbete i ljusets och kärlekens tecken under trettio års tid i Luciakommittén var beundransvärd. Men hon älskade att ge ljus och glädje åt behövande människor.

Nu en annan sida av hennes idoghet och verksamhet. Hon var pionjär när de socialdemokratiska kvinnoklubbarna drog igång och hon for omkring i länet och informerade, inspirerade och drog i startveven.

En vinterdag kom hon till en plats i Gästrikland. Vid stationen mötte den kvinna som var den presumtive ledaren. Det lyxåk hon hade att bjuda Inez på var en sparkstötting.

Inez tog plats på parkett och kvinnan ställde sig på medarna och sparkade iväg i utförsbacken. Det var isgata och glatt före, så det bara barkade iväg. Ciceronen hade ingen möjlighet att få ordning på fordonet och hastigheten ökade och ökade.

När kvinnan insåg den prekära situationen, ur vilken hon alls inte trodde att de skulle komma levande, gallskrek hon så mycket de socialdemokratiska lungorna förmådde, och hennes skrik överröstade medarnas friktion mot isgatan:

– Ooooj, Inez, vi kör ihjäl oss!

Inez som varit med förr och kämpat i motvind och visste vilket ärende de var ute i kände väl som sin uppgift att redan på detta stadium och i denna situation ge en injektion åt den blivande kvinnoklubbledaren.

Med andra ord, hon gav henne ett ord på vägen.

Inez hade i vanliga fall en mild och ljuvlig röst men förmodligen tog hon nu i så att det hördes över hela samhället. Åtminstone över halva:

– Anna, det gör ingenting. Vi dööör för rörelsen!

Men de överlevde skräckfärden, och kvinnorörelsen växte vidare.

I en tidning läser jag rubriken: ”En gång präst – alltid präst”. Artikeln handlar om gotlandspojken Rune Pär Olofsson, vars hem jag gästade under min gotlandssejour hos Artur Eriksson, som jag berättat om tidigare. Rune Pär var en tonårsyngling då.

Sen blev han präst, kanske en något omdebatterad sådan. Biskop Bo Giertz och Artur E. var hans pådrivare och det präglade hans gudsbild. Han övergav så småningom prästkallet och blev journalist på Expressen. Själv säger han att det steget var idiotiskt. Men han tyckte att prästjobbet var som att dra ut och in en byrålåda utan att någonting hände.

Men det vände och nu är han präst igen och bekänner: ”En gång präst – alltid präst”.

I artikeln berättar han att Artur en gång sa till honom: ”Lova mig att om jag hamnar på långvården och ligger som ett kolli med livsuppehållande slang, så ska du ställa dig på slangen”.

Rune Pär behövde inte göra det ingreppet. ”Med alla sinnen i behåll gick Artur in i Guds eviga glädje”, konstaterar prästen, journalisten och författaren till ett femtiotal böcker.

Nu kliver vi rakt ner från präster och journalister och hamnar på torget vid Tribunen i Söderhamn. Har ni sett vilken fantastiskt fin och mäktig julgran som pryder upp stadskärnan?

Rune från Svenstavik tycker att det är historiens vackraste. Men så är den huggen på en gårdstomt i Norrala. Tacka Ingegerd för den klenoden.

Dagens korn:

Ty den är ej begråtansvärd
som stupat vid sin stav,
blott den som hörde ropet
men som aldrig gav sig av.

Harry Blomberg

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster