Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2001-01-03

Minnen från en armé

Häromdagen kunde vi i Kuriren se en helsidesbild på den glade frälsningssoldaten Valter, som stod utanför E-center och laddade bössan. Bilden illustrerar på ett fint sätt en glad armé, en välgörande armé, en uppoffrande armé.

Bilden på den glade Valter gav mig associationer om mitt förhållande till Frälsningsarmén. Mitt första minne torde härröra sig till femårsåldern. Armén från Söderhamn var på Bönhuset hemma i byn en söndagseftermiddag.

Som femåring hade jag annat att göra och var i full färd med detta när mor kom springande och lockade mig med blåsmusik. Dom spelade och tutade i hornen och dunkade marschtakt på trummorna. Det fascinerade pojken. Tänk om man skulle bli en sådan där blåsare med uniform och röd tröja. Och så sjöng dom så det ekade ”Borta för alltid är förvisst den dag…”. Det var sug i det hela. Frälsningsarmén var nog grejer det!

Tiden gick. ”Och pojken växte upp och blev allt större…” som det står om en viss person i Lukas 1. Vi var ett gäng grabbar som började ägna oss åt gemensam sång. En blåsare var med och tutade trumpet, men vi hade inga basuner, althorn eller bas- och virveltrummor. Vi antog det ljusspridande namnet Fyrbåken.

Bildade en fond för att köpa in en orgel till Bönhuset. Det här var på 40-talet, och en femma här och en tia där lades på hög och till sist gav det resultat. Det är bra krut i den tramporgeln än i dag.

Det var då som vi blev populära på Frälsningsarmén som vi gästade flera gånger, bl a när kapten Berg, den fine kornettisten med silverklang i luren, var kårchef. Folk som gästade Frälsningsarmén var vana att det tiggdes pengar. Vi fick fritt fram att tigga för vår orgel. Det talades kanske lite extra hjärteknipande och så sjöng vi i olika konstellationer, vi, sju unga pojkar.

Hur det lät? Det kan jag inte bedöma eftersom jag inte fick sitta och lyssna. Men när publiken lämnade den sprängfyllda lokalen (det här var på våningen över Svea Café) stod en av bröderna vid utgången. Och han kunde avlyssna en recension. En farbror som höjde rösten ljudligt:

– Jaa, inte sjöng dom nå vidare inte, men tigga pengar det kunde dom!

Så minns jag när Stockholms sjunde kårs musikkår var på turné i bygden och konserterade i kyrkan där det var härliga tonsvängningar under de höga valven. Musikmästare Stig Bengtsson var en baddare på kornett, och musikkåren i sin helhet betraktades ju som Frälsningsarméns förnämsta i landet.

När vi sedan satt i Skensta Ordenshus och övade med Musikcirkeln kom arméns musik på tal. Jag kan än höra när Wiklund som sakkunnig fällde yttrandet:

– Frälsningsarmén har forstrat väldigt många förnämliga blåsare!

Den traditionen lever fortfarande. Beträffande mina kontakter med Frälsningsarmén får jag inte glömma majoren Signe Norlander. Vi levde i skilda fållor, men ett hade vi gemensamt – vi var båda norralabor. Signe var både stolt och glad över sina norralarötter.

Hon brukade skämta med att tre välkända personer hade förankring i Norrala. Det var Himlaprinsen, Natan Söderblom och så hon själv.

Major Signe Norlander var född på ”Kullen” i Vågbro. Dit kom helt oväntad en dag kyrkoherde Jonas Söderblom med häst och släde ”för att döpa stintan”, som han sade. Mamman hade inget namn åt tösen, men det hade Jonas redan grejat och skrivit in i kyrkboken. Hon fick namnet Signe Birgitta.

Innan hon blev ”hemförlovad”, som är Frälsningsarmén vackra språk, den 3 maj 1991, hade hon hunnit fylla 95 år. Men då var hon trött efter ett långt dagsverke, och målet hägrade.

Säkert hade hon till sin konsertina med förvissning många gånger sjungit om frälsningssoldatens mål: ”Jag går till det land där ovan där intet min frid mer stör. Jag går att möta min dyre Jesus, där frälsningssoldaten aldrig dör”.

Ja, den här spalten blev mycket reklam för Frälsningsarmén. Men det kan den vara värd!

Dagens korn:

Jag är fri som en fågel
och dock fånge och träl
jag äger ej något
men Någon har min själ.

Sven Lidman

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster