Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2001-01-10

Goda vänner och trogna grannar

Idag, för 139 år sedan, den 10 januari 1862, berättar tidningen Helsingen om hårda tag mellan norrala- och trönöbor. Från trovärdig person hade redaktionen fått sig meddelat detta, som inträffade redan på juldagen. Men nyheterna löpte inte så fort på den tiden. Vid 9-tiden på juldagens afton var bondesonen Hans Larsson i Långbro by gående på hemväg, då han träffades av tvenne norralaynglingar, som ”slogo omkull honom och borttogo hans mössa, vilken både då och följande morgon förgäfves söktes”.

Därefter träffade de en annan ensam yngling, vilken de gav ett slag under ögat med, som det tycktes, en blykula. Ett stycke därifrån upphann de ännu tvenne ynglingar, som inväntade dem i tron att de var ”trönögossar”. Dessa blevo först anfallna med blykulor, men undveko slagen, varefter de skars med knivar, den ene på kindbenet och den andre i halsen.

Man var övertygad om att den ene bofven var hemma ytterst i socknen och den andre i en av de öfvre byarna i Norrala. Men norralapojkarna kunde gå hårdhänt fram på hemmafronten också. Under julhelgen hade de kommit in till en beskedlig bondes gård i Källene by, där de påträffade döttrarna till Göran Christoffersson liggande i samma rum. ”Den ena blev illa slagen vid knäet, led mycket av värk och måste intaga sängen”.

En piga hos bonden Mickel Mickelsson i Borg blev en natt under helgen utsläpad ur sin säng och illa tilltygad i ansiktet. ”Så förfärliga dessa tilldragelser ock äro så får man icke mycket undra på dem, ty de bedrifvas av norralaboer”. Ett rykte gjorde också gällande att om icke våldsamheterna i Norrala snart upphöra, ”erna enångersboerna, af vilka äfven en och annan där blifvit öfverfallen, ingå till landshövdingeembetet med klagoskrift i samma anda, som trönöboernas protokoll”.

”Att oroligheterna emellertid kunde stillas är säkerligen en allmän önskan, såväl för de omkringliggande sockenboerne, som de i Norrala fredligt sinnade sjelfve”.

Nu till fredligare saker ur samma källa. Väder och vind har alltid varit ett tacksamt samtalsämne, så ock i Helsingen den 10 januari 1862.

”Under de senaste dagarna har här fallit litet snö, så att någorlunda hjelpligt slädföre uppstått. Men då väderleken är blid, är likväl att frukta att snön åter försvinner, till stort men för allmänna trafiken. Termometern visar idag nära tre grader blidt”.

Så kunde det vara och så var det kring jul och nyår 1862. Se väderleken har man aldrig kunnat rå på, vare sig man är norralabo eller trönöbo. Fast olika åsikter kan man ju ha. Och knivskarpa var ofta fejderna.

Ett tack till Sture Claesson som grävt och plockat fram de gamla nyheterna. Stridsyxan är numera nergrävd från såväl norralabornas som trönöbornas sida. Fast ganska länge svängde den i luften. Ända in i sista skeendet innan kommunerna sammanslogs så var det bittra åsikter och känslor. Även om inte blydaggarna och knivarna hängde med. Men ord kan också vara vassa.

De satt där ett gäng trönöbor och ventilerade sanningens minut, som närmade sig. Klubbslaget skulle snart falla, och sen var Trönö ett med Norrala. En av herrarna förde mångas talan när han suckade till, och ur djupet av hans hjärta kom den beska malörten: – Öm dä ändå hade vöre mä nån annan än Nörrale…

Norrala var det svarta spöket. Och en av de övriga herrarna kring köksbordet led alla kval när han hörde föregående talare, och från hans innersta kom:

– Du sa det förlösande ordet…

Så var det alltså förr. Men nu har norralaborna bara goda vänner i Trönö och vice versa. Och tur är väl det!

Dagens korn:

Det finns få uppriktiga vänner,
men så är heller inte efterfrågan stor.

Marie von Ebner- Eschenbach

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster