Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2002-03-20

Pölsa i bok och på tallrik

Han i Bakvagnen, Lars Westman, har träffat författaren Torgny Lindgren och kommit underfund om att denne älskar pölsa, eller ”pörsa” som vi säger på klingande bygdemål.

Det är grejer det. Tänk att få ösa upp nykokt pölsa på tallriken, dekorerad med färsk potatis, vändstekt ägg och rödbetor. Det kan rekommenderas.

Men nu gäller det Torgny Lindgren, fil hedersdoktor i Linköping. Han är så förälskad i pölsa så hans nya bok som snart hittar ut över landet har titeln ”Pölsan”. Boken var klar i julas och för att riktigt markera detta så bjöd han in grannarna och bjöd dem på pölsa. Alltså inte boken Pölsan utan härlig ätbar pölsa.

Torgny Lindgren älskar alltså pölsa och han kan snacka hur länge som helst om olika recept från olika byar och olika hus. Däremot gillar han inte att prata om böcker. Ska det vara ett samtalsämne, så ska pölsan vara huvudrätten.

Rent sakkunnigt säger han att det är en missuppfattning att det ska vara korngryn i norrlandspölsan. Pölsan ligger åt kötträttshållet.

Torgny Lindgren har också ett slående bevis på hur skrämmande det kunde vara med lungsotsbaciller. Han var den yngste lungsotspatienten i Raggsjö. De andra barnen kallade honom för ”Lungsoten”. Var han hemma hos några kamrater och man drack choklad, så iakttog Torgny hur hans kopp efteråt ställdes åt sidan. För den koppen skulle kokas när han gått.

När jag mediterar över de här pölsorna så kommer jag att tänka på min barndoms pölsa, som serverades till sommarfrukostar i bryggstugan. Den var fet så det rann på tallriken.

Den var kokt mestadels på stora och malda fläsksvålar. När stekpannan ställdes på bordet, lutande över ett vedträd, så låg pölsan på överkanten och nedre delen var dränkt med flott. Så där fanns det nog gott om korngryn.

Ingredienserna i detalj ger jag mig inte in på, men god och stärkande var pölsan. Man stod sig gott fram till middagen.

Pölsakokningen var också på den tiden en mycket viktig och tidsödande procedur i många bondehem. (Rätta mig om jag har fel). Mor i huset klarade inte ensam att få full effekt på den kulinariska anrättningen, och därför måste också manskrafter sättas in. Det skulle kokas stora kittlar, det skulle röras om ordentligt och ideligen och det skulle vara ett ständigt passande.

Sådana dagar fick alla manskrafter stanna hemma från skogen och avdelas för kökskommendering. Men sådan pölsa som var kokt med sådan kärlek och omsorg, den var som balsam när den begav sig ner i ”krävan”. Den stora anrättningen skulle räcka länge och frystes ner för kommande dagar. Den tidens nerfrysning innebar ofta att det stora tråget förvarades i skafferiet, källaren eller i den utkylda salen.

Sen puttrade det och fräste i stekpannan och dofterna steg upp mot taket och retade aptiten, så vida de inte kilade iväg upp genom spiskåpan.

Pölsan skulle också finnas i lager när det var dags för potatisupptagningen eller tröskningen, då utbyte av arbetshjon skedde och det blev trångt kring matbordet. Och ofta inleddes arbetsdagen med pölsafrukost.

Innan jag lägger pennan ifrån mig (så brukar ofta skrivare formulera sig fast dom skriver på modernaste datorer), så återvänder jag till Torgny Lindgren. Hans ”Pölsan” kommer ut den 22 april.

Dagens korn

När man inte har det
som man tycker om,
ska man tycka om
det som man har.
R. De Bussy- Rabutin

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster