Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2002-12-11

150 år sedan ”prinsen” avled

Just den här dagen är det 150 år sedan hans livslåga slocknade. Han var egentligen bonde, men utan större framgång. Han hade sitt hemman förankrat i en övre värld. Var han en dålig bonde så var han en desto större gudsman, vilket gjorde honom älskad av många, även utanför landskapets gränser. Andra höll honom för att vara en dåre.

I kyrkboken stod han för Jon Svensson, född den 8 juli 1788 i Styvje by i Norrala, där han framlevde sina dagar. Men han vandrade vida omkring och vittnade om sin himmelske Far. Hans innerliga förtröstan på Gud och de verkningar som detta fick, gav hans liv vittnesbörd om. Hela hans himmelska engagemang och de underligheter han fick uppleva i sitt umgänge med Far, gav honom namnet Himlaprinsen. Som sådan levde han och som sådan var han känd.

Att han hade svårt att sköta jordbruket och de jordiska åliggandena berodde inte på lättja eller slarvighet; hans fallenhet i det hänseendet var helt enkelt inte större.

Följden blev att han nästan alltid hade att kämpa mot fattigdom och brist, och detta gick självfallet ut över hustrun Lena och barnen. Men Jon förlitade sig med alla sina bekymmer på Gud sin Far, och han kom aldrig på skam. Detta framgår med all tydlighet i de många episoder ur hans liv som bevarats och som visar att Gud hade omsorg om sin ”prins”.

Det är händelser som kan tyckas vara mycket banala, men insatta i sina sammanhang kan de tolkas som att Jons barnsliga och enfaldiga tro sanktionerades av Gud. Rent mänskligt kan det tyckas att hans liv inte var något föredöme, värt att efterföljas av oss vanliga dödliga, men ser man det i ett himlaperspektiv så ligger väl sanningen däri att Gud kan ha råd att ha EN Himlaprins, men inte många.

Istället för att mera troget och ansvarsfullt ägna sig åt sitt jordbruk var Himlaprinsen ute på färder i Hälsingland, Gästrikland och ända ner till Stockholm. Hans ärenden var att uppsöka trosvänner och deltaga i samlingar, där det förekom sång och bön.

Jon Svensson var fullkomligt olärd, men då han kände sångens ådra med så mycket större kraft välla upp inom sig ansåg han det vara en plikt att ge den utlopp. Detta gjorde också att han vid äldre år började lära sig att skriva.

Hans poetiska anlag tog sig ofta uttryck i alster som berörde byar i Norrala och socknar i Hälsingland, och dessutom var han rapp och fyndig att uttrycka sig på vers i det praktiska livet och vid möten med olika personer. Det var verser som många gånger innehöll träffsäker satir och kunde väcka läsaren till eftertanke. Inte minst på det andliga området.

Vid faderns bortgång fick Jon halva hemmanet, vilket senare överläts på brodern Hans. Jons mor, Anna Olofsdotter, hade träben, men kunde trots detta - och kanske på grund av att hon var ”lannarva”(ensam arvtagare) - bli gift och få inte mindre än femton barn.

Den vandrande Himlaprinsen Jon Svensson avslutade sin skiftesrika levnad den 11 december 1852, 64 år gammal. Han avled i Njutångers prästgård, då han under sin sista vandring gästade dåvarande komminister J. Wadman. Hans hustru Lena hade avlidit åtta år tidigare, med henne hade han sju barn.

Minnet av Jon Svensson har befästs med en minnessten som står på högsta punkten i Styvje by. Bakom tillkomsten av stenen, som invigdes den 26 juli 1953, står bland annat Norrala kyrkoförsamling, Norrala Missionsförsamling, Kyrkobröderna samt enskilda gåvogivare.

Vid invigningen, som formade sig till en stor folkfest, medverkade bland annat pastorn och författaren Wiktor Norin, Göteborg, själv infödd Norralabo, vilken också skrivit en romantiserad skildring kring Himlaprinsens liv och gärning.

Stenen bär inskriptionen, förutom namnet och födelse- och dödsår, de tre orden som en triumferande treklang: ”Bonde - Bygdehelgon - Himlaprins”.

Ända sedan 1968 anordnar Norrala Missionsförsamling och SMU gökotta vid stenen på Kristi Himmelfärdsdagens morgon. Kan man fira den dagen, med dess aktuella budskap, värdigare än på en plats där minnena kring en Himlaprins svävar!

Dagens korn

Jag är en fattig missionär
men Gud kan göra riker,
han har de sina alltid kär
och gör dem med sig liker.

(Himlaprinsen)

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster