Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2003-01-22

Gravtragedier

I det tillfälliga sovrummet i huvudstaden var ena väggen täckt av bokhyllor. Främmande bokhyllor är intressanta. Jag strök över registret med handen och stannade vid en bokrygg signerad Per Gunnar Evander. Den ryckte jag ut. En utgåva från 1980 betitlad ”Se mig i mitt friska öga”.

Jag satte dit ett tumgrepp och hamnade mitt i en sällsam begravning. För att göra den långa händelsen kort så följer vi med ut till graven där det är avskedstagande.

Moster Tora håller blombuketten i ena handen och handväskan i den andra. Det blir en viss villervalla i hjärnvindlingarna och hon har svårt att skilja på höger och vänster, på blombukett och handväska.

Det innebär att buketten blir kvar i handen medan handväskan gör en saltomortal ner i graven. Den unge prästen ser som en viktig uppgift att träda till moster Toras bistånd. Han tar ett hopp ner i graven och hamnar på det blomsterdekorerade kistlocket, lätt som en plätt.

Värre blev det när han skulle upp ur graven. Det gick då rakt inte alls. Han bara halkade och förblev därnere. Så morbror Gillis hoppade också ner för att bistå prästen. Kistlocket var halt och det blev en väldig kalabalik där de båda låg och sprattlade bland blommor och kransar innan de slutligen kunde räddas upp på ”terra firma”. Situationen var minsann både kufisk och beklämmande. (vill ni ha en närmare beskrivning på historiens avrundning finns boken säkert att låna på Söderhamns förnämliga bibliotek).

Det här kommer att leda mina tankar till det lokala planet för länge sedan. En ganska pinsam situation på Norrala kyrkogård, fast av lite annorlunda art.

Det var när förra seklet var ungt. Begravningarna hölls då på söndagarna före högmässan, så att gästerna enligt sed återvände från avskedstagandet ute vid graven in till högmässan, som då ofta redan pågick.

Vid den tiden var Frans kyrkvaktare och han tjänstgjorde från 1905 till 1922.

Jag kommer väl ihåg den lille gubben Frans med den pipiga rösten.

Han bodde i Snarböle i ett hus i den så kallade Humlegårdsbacken. När han började hade han en årslön på 150 kronor som sedan ökade till 500 kronor 1919. I pension fick han 300 kronor per år. Frans avled 1951. (Uppgifter av Sigvard Bodin).

Frans brukade ibland komma till mig för att få cykeln lagad. Han hade sina synpunkter på livet och tillvaron, och när det var tomt i cykelringarna så ”var det smådjävlarna i backen i bygatan som varit framme och ställt till förtret.”

Vi återvänder till den aktuella begravningen. Lars som var med som bärare har själv berättat. Graven hade Frans grävt för kort, så kistan kom inte ner i vågrätt läge utan blev stående närapå lodrätt. Ytterst pinsamt för begravningsgästerna.

Lars tog Frans på sidan och gav honom en uppsträckning för ”snålheten” i gravgrävningen. Sedan gick begravningsföljet in till den pågående högmässan.

Efter en stund, medan prästen predikade, öppnades dörren och Frans kom smygande in. Ställde sig vid dörren och spanade efter Lars bland gudstjänstmenigheten. När han upptäckte honom smög han fram, lutade sig mot Lars och viskade så tröstefullt han kunde:

– Han är där nu, du!

Den plikttrogne Frans hade gett sig tid att med spett och spade bearbeta graven, vidgat den och baxat ner kistan i rätt läge.

Sedan gick han in och deltog i gudstjänsten.

Dagens korn

Det bästa sättet
att undvika ett
problem är att
lösa det.

(Brendan Francis)

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster