Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2003-01-29

Strumpbekymmer

Byxhörnan kommer vi väl ihåg. Den var utanför Ferner Janssons herrekipering.

Där köpte man på sin tid kostymen Collijns 55:an för - minns jag fel? – 55 kronor. Somliga tyckte nog att det var i högsta laget och försökte pruta. Pruta hörde till tidens affärstricks. Och var Ferner på gott humör så kanske han kunde slå ner en femma.

Byxhörnan har alltså funnits, det vet vi gamla människor. Men har ni hört talas om Strumphörnan? Har den förresten existerat i vår vackra stad? Jag vet det inte, men tar gärna emot uppgifter om någon vet.

Strumpor är en så pass viktig del i klädbeståndet, så de borde faktiskt haft och ha en egen hörna.

Vi karlar kan väl till viss del skyla våra trasiga strumpor, men värre var det för damerna när de bytte ut långbyxorna mot klänningar eller kjolar. Och det besvärligaste och viktigaste för dem, det anar jag, var strumpsömmarna, som absolut måste sitta spikrakt. Annars kunde de bli till skam. Idag förekommer inga strumpsömmar, förklarar för mig en sakkunnig.

Läste just om mamman som hade en pojke som hette Sten och de bodde i en mellansvensk stad. Mamman var angelägen om att se prydlig ut, och prydligheten räckte ända från huvudet till fotabjället, alltså också inberäknat strumpsömmarna. När de var ute och gick på stan och de började nalkas folkvimlet skyndade hon alltid före sonen och gav honom uppgiften:

– Sten, gå bakom mig och titta om strumpsömmarna sitter rakt!

Man får väl förstå damerna som rent praktiskt ville skyla sneda strumpsömmar genom att använda långbyxor. Och ingen ville väl missunna dem det.

Annat var det förr. Jag kommer ihåg vad kåsören Sandy på Söderhamns Tidning skrev nedlåtande en gång om damer i långbyxor. Det var vid den tiden då de på fullt allvar började tränga in på marknaden. Damer skulle ha klänningar eller kjolar, ingalunda byxor, betonade han. De hörde karlarna till.

Man får väl förstå damer som retade upp sig över Sandys raljerande. Men farbror Olle tyckte Sandy hade rätt. Fast det sa han kanske inte så känsliga damer hörde det.

Trasiga strumpor i dagsläget stoppas väl knappast. De existerar med tidsandan: köp och släng! Vi karlar kan ju köpa trepack för bara en tjuga, då lönar det sig inte att kosta på garn och arbete. Släng bara. Annat var det förr. Undrar om dagens flickor och pojkar kan stoppa en strumpa perfekt?

Jag ser framför mig då vi hade inre tjänst på I 14 i Gävle. Inre tjänst innebar ju bland annat skoputs så marschkängorna blänkte i solen. Det var gevärsvård så armolen stänkte och doften spred sig, det var putsning av gevärspiporna med läskstången och mycket annat.

Men så en dag byttes hela denna arsenal ut mot strumpstoppning av de tjocka marschstrumporna. Läromästare var sergeant Söderström, som på synnerligen sakkunnigt sätt lärde oss att bygga upp fina nät kors och tvärs.

Han såg kanske det komiska i när unga soldater - vana vid gevär och handgranater - stod med de små stoppnålarna i grova soldathänder och petade och byggde ihop strumphålen. Jag hör ännu efter sextio år sergeant Söderströms kommentar:

– Nu skulle era fästmör och fruar se er när ni som soldater står och stoppar era strumpor!

Och vi såg nog själva det humoristiska i denna situation.

Inre tjänst! Var denna form månne en episod när vi var på I 14? Eller fortsatte vi soldater från 1944 att ägna oss åt liknande inre tjänst efter MUCK?

Visst är det lämpligare med köp och släng!

Dagens korn

Det bästa man kan spara till
ålderdomen är sig själv.

(Karl Gerhard)

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster