Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2003-03-19

På tomma hjortronmyrar

(del 2)

 

Det här är den andra och avslutande delen av följetongen om sex husmödrars semester- och hjortronresa till Kall i Jämtland. Bakgrunden var beskriven i förra veckans krönika - (del 1) - och den bör man ha i bakhuvudet för att bättre förstå fortsättningen. Läste ni inte den så får ni skylla er själva.

Det var alltså sex husmödrar från olika delar av vårt avlånga Sverige som blivit utvalda genom en tävling anordnad av Husmodern och Linjeflyg. De skulle få gona sig i hjortronskogen i skuggan av Åreskutan och plocka hjortron en hel vecka. Jag var chaufför åt Ingrid Lundgren, 58 år från Haga i Norrala, och det här hände på höstkanten nådens år 1959.

Bara en dag fick jag vara med och traska i skogen. Sedan måste jag hem och hålla ordning på Kuriren.

Plocka hjortron! Men tyvärr. Tiden den var sådan att inga hjortron fanns. Husmodern var för sent ute. Jämtlänningarna själva hade väl snokat upp vartenda hjortron. Och nu - ja ni känner till det där om nålen i höstacken!

Husmodern hade en bild från äventyret med sex damer i gåsmarsch som snokar och snokar. Inte ens en hjortronmyr i Hälsingland kan vara så fattig som skogsområdena kring Kallgården i Jämtland, där damerna var inhysta under mycket gedigna förhållanden.

Men Ingrid från Norrala fick i alla fall njuta sin första semester, en välbehövlig avkoppling från hårt småbrukararbete. Och därtill blev hon så smått - ja inte så litet heller - populär under den jämtländska höstsolen.

När det inte fanns några hjortron på backen så kokade man starkt, svart kaffe vid fjällbäckarna och hotellchefen Torsten Hising skötte elden och kaffekokningen. Och medan fem husmödrar höll andlös tystnad (kan man tänka sig den situationen?) underhöll Ingrid Lundgren med sånger ur en outtömlig repertoar av gamla fina visor som hon lärt sig i ungdomen då hon var fäbodjänta. Det var bl a skillingtryck om karlars svek och kvinnotårar. Och så önskesången om vallflickan som gick vilse.

Men att åka på hjortronplockarresa med flyg upp till Jämtland och inte hitta några hjortron på de avskalade myrarna och komma hem tomhänta till väntande familjer, hur skulle det ordnas? Joodå, man får inte vara dum. Det här grejade arrangörerna. Efter sista kvällens uppbrott från Kallgården under vemodig stämning gick färden till Östersund där Jämtlands mejeriförening bjöd på lunch. På kvällen bjöd mejeriföreningen på middag på Jamtli, där det också var säsongavslutning.

Husmödrarna fick inta scenen och berätta om sitt livs upplevelser i och omkring det tomma hjortronlandet. Och konferencieren Torbjörn Jonsson lockade Ingrid att berätta sin bästa delsbohistoria. Bakom scenen fick hon också prata visor med Margareta Kjellberg, och det gladde Ingrid omåttligt.

Men hjortronen då? Det arrangerades finfint. Bjäre skänkte husmödrarna varsin kartong med många burkar hjortronsylt. Men eftersom den här resan hände i september 1959 så torde väl syltburkarna vara renslickade för länge sedan.

Och Ingrid Lundgren från Haga i Norrala? Ja, hon vilar under kyrkohällen sedan januari 1964.

Dagens korn

Du som tycker
att dagarna går
och livet flyr.
Tag dig samman och gör
någonting onyttigt.

Ingrid Sjöstrand

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster