Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2003-06-11

Målarpyts och trombone

Gamla gubbar ska inte klättra på stegar. Då kan det hända att de inte klarar av att spela dragbasun. Elis har provat på det första och det inverkade menligt på det senare.

Det stora kapellet skulle målas och det kom att kosta pengar. Det kunde inte den lilla församlingen orka med. Därför beslutades att manliga frivilliga krafter skulle ställa upp och klara av kapellets förskönande.

Elis var så pass religiös att han kände kallet vila på sina axlar. Han var en plikttrogen medlem, kände ansvar i alla lägen, var snar till undsättning och tuggade hårt på ordet: ”Vad ni viljen att människorna skola göra eder, det skolen I …” och då såg Elis inte bara sina medmänniskor i behövligt och bedrövligt tillstånd. Han kände lika starkt för kapellets väggar.

Arbetstid utlystes och å kallets vägnar strömmade gubbarna till. Elis kom också med en hink som skulle färgfyllas och så hade han utsett en prima pensel. Han var precis inte någon van väggklättrare, men det klappade ett varmt kapellhjärta innanför kavajen.

Han var ivrig och strök så det skvätte om penseln. Snart var hinken tom och han måste ner och fylla på. Vid upptrappningen hände det. Elis hade svårt att hålla balansen med en fylld målarhink i vänster hand och en pensel i den högra och därjämte skulle han klamra sig fast i stegens pinnar och skalmar. Det gick som det gick, och snart låg Elis på backen med ansikte och kläder översköljda av målarfärgen. Och vad värre var; ena armen var också BRUTEN.

Hans första tanke var: englandsresan! Elis spelade trombone/dragbasun i en av landskapets förnämsta blåsorkestrar. Kanske den allra förnämsta sedan musikkåren vid I 14 lämnat in. Blåsorkestern hade sedan hösten planerat en musikresa till England under försommaren. Elis var en uppburen trombonist, och i ett av de svårare styckena hade han anförtrotts ett soloinslag under sju- åtta takter.

Han hade tränat hårt, och hans embouchure (inom musikkretsar förkortat till ambis) var på toppen och det vackra solot satt perfekt. Hans kära hustru hade vaknat en natt då Elis i drömmen visslade sitt solo. Han levde för englandsresan.

Men nu! Att med bruten och gipsad arm spela dragbasun var ju inte tänkbart. Så englandsresan – den kunde han glömma. Det var inte utan att han ångrade att han bytt ut ventilbasun mot dragbasun. Det kunde väl ha gått hjälpligt att trycka ner ventilerna med tre fingrar. Men se att dra basunen fram och tillbaka, det var annat.

Nu blev det hans lott att stå på kajen och vinka farväl åt blåsarkamraterna.

Men en sak grämer honom, och det är inte utan att tårarna tränger fram vid tanken; vem ska spela de där sju–åtta solotakterna?

Och efter det stora fallet har det gamla ordstävet blivit mer levande för Elis: ”När var och en sin syssla sköter, så går det väl vad än man möter.”

Dagens korn

Endast den som förstår
smärtan i hela dess djup
kan bringa trösten.

Helena Nyblom

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster