Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2003-06-25

Söderblom och spel 13

Den här gången skall jag hinna före honom. Bättre att förekomma än att förekommas. I fjol fick jag mig en ”avhyvling” av högste chefen för Söderblomspelet, Jan-Eric Berger, och den ska jag bespara honom i år. ”Jag blir ovän med dig om du inte skriver om Söderblomspelet”, löd hotet. Och jag vill för allt i världen inte bli ovän med herr Berger.

Därför vill jag så högaktningsfullt och ödmjukt jag kan meddela att om två dagar är det start för den trettonde upplagan av spelet. Ack ja, är detta ett omen, tretton är ju olyckstal. Måtte inte något olyckligt drabba 2003 års spel.

Nu ska jag dra mitt strå till stacken och plocka fram några glimtar som inte förmedlas i spelet om den store Nathan, så som de tecknats av hovpredikanten Olle Nystedt 1931.

De som bara såg den glänsande kulturpersonligheten i Nathan, kände honom inte. Men den som hört honom sitta vid kyrkorgeln och sjunga Wallins psalmer eller Ahnfelts sånger vid en liten kammarorgel eller bedja aftonbön en sommarkväll, han har förnummit något av det innersta hos honom.

Vid en kyrkoherdeinstallation i Norrala talade Nathan Söderblom med tårade ögon om sin fader kyrkoherde Jonas Söderbloms gärning i Norrala och Trönö och om vad det andliga liv som funnits i dessa församlingar betytt för honom själv. Ävenså nämnde han om en from allmogekvinna som gett honom ett ord, och det klarnade för honom i en mörk tid.

När folk oroade sig för att Söderblom blivit ärkebiskop, gav professor Rudin dem ett ord som fångade det innersta och bärande i hans personlighet: ”Se, han beder”.

Han hade ett känsligt öra för både musikens och språkets välljud. Envist kämpade han mot både litterära och musikaliska finsmakare, när det gällde att få plats i psalmboken för väckelsetidens gamla sånger. Han visste vad de andligen var värda, och det satte hans eget hjärtas strängar i dallring.

Ett slags människor tålde han aldrig. Det var de lata och dem som främst tänkte på sin hälsa. Mot dem kunde han vara hänsynslös. Men hänsynslösast var han mot sig själv, och han menade att kallet skulle fyllas i det yttersta.

Sin predikan ”skakade han inte ur armen”, utan han förberedde sig väl. Hans stora talgåva eller en liten åhörarskara förledde honom inte. Då han kom hem från kyrkan på söndag började han förbereda nästa predikan. Dispositionen gjordes klar och sedan låg det och grodde under veckan i bön och meditation.

Hur hans tid räckte till var oförklarligt. Ett exempel; En musikalisk norrlänning läste och läste men vågade inte gå upp i tentamen. Söderblom besökte honom i hans rum och satte sig i soffan och började resonera Bach med flera i musik. Då var norrlänningen på mammas gata, och märkte inte att samtalet mer och mer gled över på religionshistoria. När Söderblom reste sig ur soffan var tentamen undanstökad.

Nu spar vi på flera bilder till nästa års Söderblomspel. I år är det premiär på fredag och sedan går det på ända till Grand Final den 13 juli.

Nog är vi väl goa vänner i fortsättningen också, Jan-Eric Berger!

Dagens korn

Helgon äro de som
i liv och gärning
visa, att Gud lever.

Nathan Söderblom

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster