Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2003-09-17

Höstdag i sol vid Ålsjön

Vilken somrig höstsöndag i stekande sol. HSB (hon som bestämmer) hade kommit över en broschyr om Ålsjön med allt vad som finns att där upptäcka. I synnerhet som man inte upptäckt det förut. Dit ska vi åka sa hon, och jag skulle få följa med.

Ålsjön. När bilarna idag susar fram där sjön fått maka på sig, minns jag den där sommardagen 1961 då jag stötte ihop med Karl-Axel Dahl. Han jobbade åt Vägverket och basade för den s.k. vertikaldräneringen då man körde ner grova rör i sjön och med dynamit rörde om på sjöbotten för att ge fyllningsmassorna säker grund för vägbanan. Han skulle vara i Söderhamn ett par år och leda arbetena. Han är kvar än i stan som glad pensionär. Det här var bara en liten parentes.

Således packades den röda ryggsäcken med diverse ätbart och den hängdes på min rygg. Vi är inga durkdrivna orienterare, och det var lite möda att hitta rätta kontroller. Från Tvärleden vek vi av åt Östansjö. Vi skulle förstås ha sett oss för bättre, men när vi närmade oss flottiljen ansåg vi att det var på tiden att anlita bromsarna.

Vid sidan om vägen såg vi ett idylliskt hus, och vid huset stod en bil och vid bilen en tvättande kvinna. Hon såg så tillförlitlig ut på långt håll att vi bestämde oss för att anlita henne. Och hon var mycket trevlig och tillmötesgående.

Hon tvättade inte bilen för att den var i behov, sa hon, men hon tyckte det strålande vädret lockade att plaska i vatten. Hon var villig att förklara vägen. Maken som hållit sig på avstånd blev nyfiken när han såg att hon intresserade sig för en främmande karl, så han kom fram, glad och vänlig. Frugan var från Stugsund och mannen från Västerbotten. Där i Östansjö har de bott i sex år.

Ålsjöstugan? Ja, nog kunde de vägen, men se dit hade de aldrig varit.

–Vi bor för nära, sa dom. Man är hemmablind.

På de slingrande promenadstigarna av både mjukt underlag och stadigt trävirke var det njutbart att tassa fram. Om Fader Vår har skapat terrängen så har arbetsvilligt folk bidragit till att göra stigarna fotvänliga. Vi travade först till gamla fågeltornet och trappade upp till den vidunderliga utsiktsplatsen.

(Vidunderlig? Ja, en annan är ju inte van så mycket. Visserligen Eiffeltornet!)

Däruppe låg en gästbok och sedan man skådat ut över det sönderstyckade sjöområdet och njutit av utsikten mot Östansjö på andra sidan, så kunde jag inte hålla pennan i styr. Jag gjorde lite på papperet.

Naturen står så hög och grann/ efter vandring lång vi tornet fann/ Ålsjöns yta stilla står/ solen där en spegel får/ uti trädens kronor hörs/ fågelsång, och hjärtat rörs/ till tacksamhet till Fader Vår/ men ock till dem för tornet står.

På vägen tillbaka och avtaget till Ålsjöstugan mötte vi friluftaren Nils som skämtade och skrämde oss med att det var bara några mil dit. Nåja, har man gjort en soldatmarsch runt Storsjön med skoskav och uselheter, så vågade man nog. Och till på köpet i sol och ljuvlig luft. Snart tog Ålsjöstugan emot. Utan att försöka ge sig in på onödiga utläggningar så kände vi att hit ska vi flera gånger.

Naturskyddsföreningen har all heder av anläggningen. Och för ett engagerat ciceronskap svarade Bengt Sundström och Gunnar Andersson.

Till trivselmiljön bidrar också alla inventarier från skogens självväxande material i förening med Lennart Plahns bearbetning, som han skänkt till stugan.

När vi strövade fram på den mjuka mattan på skogsstigen och ryckte ett blåbär här och ett lingon där sa hon: ”Vad jag är tacksam för att jag får vandra så här och njuta av vad naturen har att ge en så skön sommardag.”

Och jag instämde.

Dagens korn

Känslan av att
finnas till är
den största lyckan.

(Benjamin Disraeli)

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster