Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2003-10-15

Älgjakt utan lycka

Huka er gubbar, för nu smäller det!

Nu är tiden inne, som för många utgör årets höjdpunkt och stora högtid. Därifrån utgår tideräkningen. Inte i första hand gällande en viss månad eller ett bestämt datum. Ska man koncentrera sig på en speciell händelse i historien, så nämns den före eller efter älgjakten. Vi är inne i den gränsdragningstiden nu.

Skotten som ekar bland granar och tallar när skogens konungar gör sorti, är för den sanne älgjägaren som musik, lika eggande som marschmusik för en remont.

Jag har, å dragande kall, jagat älg i många år. På olika skogsskiften och på många pass. Fyng/Widmark har lämnat outplånliga intryck efter sig på de gulnade bladen. Widmark sköt prick med kameran och jag försökte fånga skeendet med penna och block. Aldrig med gevär. Aldrig i livet. Skulle möjligen kunnat hålla ett gevär och siktat på bamsingen, men aldrig tryckt på hanen och dödat. Mycket mindre skurit och kavat ut inälvorna. Det är jag för blödig till.

Jag kan knappast se på när de slaktar grisen. Nassarna på morfars tid tyckte jag synd om, och när Karl i Boda och Lars-Olov kom för att slakta, då gick jag helst undan. I min barnslighet och rädsla tänkte jag att dom kanske sätter kulan i mej också.

Fast nog har jag hållit i gevär, siktat och tryckt. Men det var på I 14:s skjutbana och Röjningen. Någon storskytt blev jag aldrig. Där låg jag i lä för Gustav Svensson i Söderala. Han var duktig skytt. Och så spelade han fotboll i kompanilaget. Regementets toppenlag. Jag stod på sidan och tittade på och hejade.

Men nu gällde det älgjakt. Trönö var säkra jaktmarker. Vägen mellan Storsjön i Trönö och Höle i Rengsjö brukade ge bra byten. Rökarna stod högt mot skyn i höstluften och älgarna klampade omkring framför bösspiporna. Det small och det small. Därför styrde vi ofta däråt.

En gång kom vi så precis så jägaren reste på sig från granrisbädden och siktade. Inte på oss, utan på älgen nere i dalsänkan. Det small och där stöp den. Där fick vi alltså vara åsyna vittnen när en skogens konung faller.

Någon gång var vi på norralaskog, bland annat med några poliser. Men därifrån fick vi vända hem tomhänta. Samma sak kunde förstås hända på trönöpassen emellanåt. Som t ex den där oktoberdagen 1975.

Vi hade snurrat runt och träffat flera missnöjda jägare. Det small åtta skott därbortöver, sa en jägare som tillhörde ett Rengsjölag. Men ingenting där han satt. Ute på Hinsåsmyren satt konstnären Erik Westberg och karvade i trä. Han hade flera knivar med sig, beredd att få karva i kött. Men icke.

Vi följde vägen där det på en skylt stod V. Trönbyn. Där hade vi lyckan med oss något år tidigare. Bra kameraskott.

På Kyrkberget vid Malmmyra stod Gunnar [Rosén] med geväret under armen. Över hundra älgar har han fällt under åren. Han hade tolvårige sonen Bosse vid sin sida. Den ska böjas i tid den som älgskytt ska bli.

– Sämsta älgåret på många år, sa Gunnar. Malmmyra brukar dom kalla för älgfäjset , och för kanske tio år sedan var jag med då det small 25 skott mellan klockan sju och nio på morgon. Han som körde hade fullt jobb hela dan och han hann knappast få i sig en kopp kaffe. Det låg älgar överallt här. Men i dag är dom som bortblåsta.

Ja, så kan det vara även för en älgjägare från Trönö. Eller kunde vara, en oktoberdag 1975. Många älgjägare fick lämna sina pass den där dagen utan att lyckan log. Och för vår del fick vi lämna slagfälten i Trönö-Rengsjöskogarna med endast jägare på filmremsan. Men inte ens gamla garvade jägare vet var älgen kan ha sin gång. Kanske är det det hoppet och den besvikelsen som är något av tjusningen i älgjakten.

En liten älgjaktshistoria till sist, berättad av spelman Björk Lars i Leksand. Åttaåringen fick ledigt från skolan för att följa pappa på jakt. Pappan tjuvsköt en älg, men han varnade noga pojken för att skvallra i skolan. Pappan informerade sonen hur han skulle säga. Pojken berättade att pappan hade skjutit en hare. Men i sin berättariver spårade pojken ur och avslöjade hemligheten:

– Pappa och jag bar kött hela natten!

Dagens korn

Det är ingen konst
att vara modig
om man inte är rädd.

Tove Jansson

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster