Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2003-10-29

Jämförelse Ingo-Jussi

Nu ska jag göra en jämförelse mellan Ingo Johansson och Jussi Björling. Kan man göra det? De spelade ju i helt olika divisioner. Den ene slog hårt och den andre sjöng underbart skönt. Båda spelade i världseliten. Men låt oss göra en reflektion.

Jag tänker inte ställa dem mot varandra och spela ut någon av dem. Jag tänker berätta en enda liten detalj om var och en av dem, och dessa detaljer smälter väl ihop. Båda händelserna utspelades i Amerika, en hör hemma i en taxibil, den andra på en restaurang. Vadå? Slogs Ingemar vi matbordet och sjöng Jussi medan bilen rullade? Näej då. I båda fallen gäller det andra personers omdömen om de svenska storheterna.

Jag börjar med Ingo. Den forne expressenjournalisten Ulf Nilsson som i somras gjorde några inhopp i spalterna, bl a under rubriken Ingen är som Ingo. Även om han ställde fram idrottsliga storheter som Björn, Stenmark, Pernilla, Magda och Gre-No-Li, så var det ändå hans uppfattning att de låg i lä.

Han framhöll att boxningsringen är den enda plats där det bokstavligen är tillåtet att döda sin motståndare. Och värst är tungviktaren, av den anledningen att han slår hårdast.

Sen går han tillbaka och stannar inför juninatten 1959, då Sverige exploderade i jubel. Möjligen var det den gladaste natten på hela 1900-talet, menar han.

Så går vi rakt på sak. Ulf Nilsson nämnde att han för några år sedan träffade Ingo i Las Vegas och de bestämde sig för att ta en bit mat tillsammans. Medan magarna mättades gick resonemanget kring boxning. Och så bad man om notan. När den kom var den blank!

– Man tar inte betalt av champ! sa ägaren av restaurangen.

Och Ulf avrundade: Alla vi som var med den där natten i juni för 44 år sedan, när Sverige exploderade i jubel och stolthet, förstår varför.

Nu helt kort om Jussi. Jag har berättat det tidigare i artikeln om Vår tids störste tenor , för sju år sedan. Den som eventuellt läste den då har glömt bort den och för eventuellt nya läsare får den ha nyhetens behag.

Några svenska affärsmän befann sig i New York och beställde taxi. När de började prata sa taxichauffören:

– Jaså, ni är svenskar. Jag hörde en gång Jussi Björling som Faust på Metropolitan. Det var mitt livs största upplevelse. Sedan dess åker alla svenskar gratis i min bil.

Och därmed slog chauffören av taxametern!

Två svenska ESS som gjorde reklam för Sverige i världen. Men nog skulle jag ha föredragit att live få sitta vid Jussis fötter, mot att drabbas av ett slag från Ingos karda.

Dagens korn

Det viktigaste
är inte att aldrig falla
utan att kunna resa sig
efter varje fall.

Kinesiskt ordspråk

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster