Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2003-11-26

Skolaga med smäll på kind och stjärt

I en artikel i en veckotidning berättar författaren ett skolminne. Det förde i min håg också ett skolminne, rörande sig för över 70 år tillbaka i världshistorien. Kanske har det med skolaga att göra.

Jag gick på Storskolan i klass fyra. Skolan huserade fyra klasser. Vi hade gemensam ingång och i förstugan delade vi på oss. Vi treor och fyror gick till höger och undervisades av Fröken. De stora i klasserna fem och sex gick till vänster och hade Skollärarn till lärare. Så i stort sett hade inte Skollärarn någonting att göra med Frökens ungar eller vice versa.

Det var en förvinterdag. Ett lätt snöfall hade pudrat backen med mjuk och behaglig snö. Vi hade rast samtidigt, Skollärarns ungar och Frökens barn. När vi kom ut höll de andra på att spela brännboll. Elsa stod intill trappan och servade. Jag fann tillfället lämpligt. Elsa skulle få sig en liten snödusch, tänkte jag. När hon vände sig bort, fullt upptagen av sin uppgift, lastade jag handflatan med lätt, torr snö, siktade bak på halsen och kastade snöpudret så att det skulle rinna ner innanför blusen. Vilket styggt pojkstreck.

Då hörde jag Skollärarn genom fönstret på övre våningen ropa på mig. Jag sprang upp och anmälde mig, även om inte det begreppet var känt vid den åldern utan kom först när man skulle lära sig veta hut i kronans kläder. Jag var ju bara så där i nio-tioårsåldern.

Det blev en rejäl utskällning. Skollärarn läxade upp mig för det tanklösa i att kasta isboll mot en av hans flickor. "Hon kunde ju få synen förstörd", hotade han. Det lönade föga att jag stammande och skakande försökte förklara att det inte var någon isboll riktad mot ansiktet, utan en smula lätt nysnö som kastades mot halsen på flickans baksida. Men vad hade en fjärdeklassare i Frökens grupp att sätta mot en Skollärare av myndig art.

Så öppnade han fönstret och ropade upp Elsa. Hon var en rar, blyg och försynt flicka som förvånad visade upp sig. "Här har du syndabocken, smäll till för honom så han känner det", sa Skollärarn. Elsa var tveksam och närmade sig makligt, lyfte på högra kardan och gav mig en öm smekning på kinden. "Riktigt ska det vara", sa Skollärarn och smällde till så att jag tog snedsteg. Sen var saken klar.

Kanske en sådan åtgärd i dagens läge kallas skolaga? Åja, det där är ett minne, en dyrbar last i fostringshänseende, och jag förlåter Skollärarn. Tror jag! Nu är jag vorden en gammal gubbe och han är borta för länge sen. Jag berättar väl episoden ibland, och skrattar mest åt det hela. Tror jag.

Jag berättade det här för Olle som gick i trean. Han hade samma dag råkat ut för ett liknande äventyr. Blev uppkallad till Skollärarn och fick sig en avhyvling. Han slapp den hårda handklappningen på kinden men istället fick han krypa på knä med ändan i vädret och där träffade Skollärarns handflata. Jag har inte frågat Olle huruvida han känner hat mot Skollärarn. Men vi, Frökens pojkar, var snälla och vänliga. Så han har nog också förlåtit skollärarn. Tror jag!

Joo, en gång till. Det var i ettan eller tvåan. Försyndelsen har jag inget minne av. Landsvägen gick ju rakt förbi skolan och bakom oss. En bil på vägen den tiden var ju ett underverk. Så kanske jag av nyfikenhet vände mig om. Titta bakåt var förbjudet, man skulle titta framåt.

Det blev ett strafföreläggande. Fröken satte mig i skamvrån. Det tog förfärligt. Sitta och skämmas inför klassen. Frökens skamvrå var nog ett hårdare straff än Skollärarns handklappning. Tror jag!

Dagens korn

Även lata elever
kan göra bus med flit.

Saxe

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster