Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2004-01-21

Musik - dä ä la vackert dä!

Sture är en väldigt snäll person. I sin vänlighet mot mig och för att uppmuntra mig så brukar han säga att han alltid läser min krönika. Och så är det en riktig journalist på Kuriren som han brukar "sluka", fast jag kan inte minnas vem det är. Samma är väl det. Huvudsaken är att han piggar upp mej.

När vi träffades sist så sa jag att den 21 januari blir det ingen krönika. Jag har ältat och funderat efter uppslag, men alldeles tji. "Det kommer", sa Sture. Men det har inte kommit något. Det finns en del människor som hör röster, det kan vara både på gott och ont. Ingen röst har kommit mig till hjälp.

Så det skulle bli tomt i det här sidblocket den här dagen. Men i sista stund, medan jag klädde av julgranen, kom jag att tänka på Sture. Välsignade Sture. Sture är lärare. Han är uppfostrad till att bli en vänlig människa.

Hans mamma var en vittberest lärarinna. Pappan spelade fiol. Vi spelade tillsammans i samma orkester, fast vi hade varsin fiol.

Vi satt där och trängdes och övade i lilla salens trånga utrymmen. Vintertid fick vi värmen från den rödglödgade kaminen och det var värme som hette duga. Svetten rann från både väggpanelen och våra kroppar. Men roligt var det.

Fast visst fick man en och annan åthutning från kapellmästaren för att man inte kunde få i sitt trånga huvud vad synkoper är och hur de skulle spelas. Den där andrastämman i August Södermans "Ser jag stjärnorna" fick jag aldrig någon ordning på.

Sen vi spelat färdigt för kvällen och eventuellt druckit en kopp kaffe så var det att hänga fiollådan på cykelstyret och trampa hemåt medan snön virvlade runt cykelhjulen. Berätta sådant här äventyr för dagens musikskoleelever - och de skola säkert tro att det är fantasier.

Stures pappa tyckte om musik, både den han spelade själv och det vi spelade tillsammans. Han njöt obeskrivligt av tonkaskaderna och jag hör än hans konstaterande när sista stråkdraget var färdigt i någon marsch eller serenad. Det var faktiskt något av musik när han på sitt hemlandskaps tungomål och med eftertryck och med belåtenhet recenserade: – Dä ä la vackert!

Och vackert kanske det lät i den lilla orkestern. Emellanåt. Så var det säkert den där gången orkestern spelade vid en godtemplarhögtid på Thorön i Trönö. Där medverkade som talare en av de höga pamparna på godtemplartoppen i landet. Vår musik måste ha fallit honom i smaken, för han påverkade Radiotjänst att släppa fram oss i en stor orkester tillsammans med liknande musikcirklar i Stugsund och Mo.

Det blev medverkan en söndagsmorgon i försommartid i slutet av 30-talet i ett program under rubriken "Besök i svenska musikcirklar". Vi spelade från Godtemplarlokalen i Söderhamn, där vi dagen innan klädde väggarna med våra medhavda filtar. Ett arrangemang för ljudets skull.

Vad spelade vi? Ja, det sitter i bakhuvudet fortfarande efter nära 70 år. Det var Peterson-Bergers "Sommarsång", Griegs "Ave maris stella" och "Landkiending" av samme man. Jag kan än stanna upp, känna och lyssna in Axel Sjölins härliga basunsolo, som i text börjar "Her er grunden". Han var ju van radiomusiker från åtskilliga framträdanden med dåvarande Söderhamns blåsorkester under ledning av musikdirektör Gustaf Lejdh.

Jaa du Sture, det blev ändå litet bladder på den här sidan den 21 januari. Du kan väl stå mig bi flera gånger när jag inte hör några andra röster. Tack för hjälpen.

Dagens korn

Livet är inte de
dagar som gått
utan de man minns.

P Pavlenko

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster