Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2004-01-28

En och annan svetsssträng håller trapporna på Åsbäcksgatan

När jag läste artiklarna om Stiftelsens – Faxeholmens byggande och fallande dök minnen upp från 56 år tillbaka. Tänk att jag varit med om den första tidens växande. Jag kan jubilera i mars. Om nu 56 år är något att resa en milstolpe för.

Om jag inte var med och slog i spikar i begynnelsebygget efter Åsbäcksgatan, så har jag i alla fall sett till att svetslopporna hoppat omkring i blivande trappuppgångar. Det var på fackspråk underupp i både lämpliga och besvärliga lägen.

Det var Burmans Smide i Åsberget som hade jobbet att lägga in balkar på vilka trappstegen skulle vila. Ibland när dom hade mycket jobb i verkstan så fick jag äran att rycka in och hjälpa till i den mån Gävleborgs läns landstings verkstadsskola i Tönshammar gett mej kunnande i gebitet.

Främst var det Anton jag hade som kompis. Anton var en god, glad och lättsam prick. Full av humor och det var aldrig långsamt och trist och mulet i hans sällskap. Det var ju tragiskt att en svetslåga skulle släcka hans livslåga på ett så kusligt sätt. Det var i samband med ett arbete i en oljetank.

Det var aldrig krångligt i Antons sällskap. Var det något som ställde sig på tvären hade han ett glatt uttryck till hands, ofta några citat från original som brukade besöka smedjan. Och så skrattade han så han hiade. Sådana jobbarkompisar förljuvar tillvaron.

På bygget, när ett av de första husen började ta form 1948, verkade en byggverkmästare som var ansvarig för växandet. Han må förlåtas för att han var lite nervöst lagd och han gav intryck av att känna arbetsuppgiften alltför tung och krävande. När jobbarna ropade på honom och ville ha vägledning om hur spiken skulle slås, så tog han alltid fram tumstocken, satte den mot betongplattan och sa ”färdigt golv, färdigt golv”, och sen mätte han tum, centimetrar och millimetrar. Där skulle virket vara, och där skulle spiken slås in.

Anton lånade uttrycket och när det hakade upp sig med att få balkarna att passa perfekt, så sa Anton ”färdigt golv, färdigt golv”, och så spottade vi i nävarna och tog nya tag. Jag har funderat många gånger om svetssträngarna som jag drog fäste ordentligt, men så var nog fallet, för det har väl aldrig hörts om något trappras i huset efter Åsbäcksgatan?

På bygget ser jag också 20-åringen som i de begynnande snickaråren gick omkring och var aktiv med hammare i handen och spikar i fickan. Det verkade vara bra driv i det han hade för handen. Han hette Olle och kom sedermera att byta snickarhammaren mot ordförandeklubban i både Stiftelsen och kommunfullmäktige. Tala om att snickaräpplet inte faller långt från trädet, pappa Helmer var snickarbas på bygget.

En annan som jag i sammanhanget kommer att tänka på är Gösta Källgren, som blev Stiftelsens direktör. När jag kom till Kuriren var han faktor på jobbet. Vid rykten om att något nytt bygge låg på papperet så stack jag ner till faktorsburen i sätteriet och prejade Gösta. Och med de insikter han hade och med de informationer han gav, så satt nyheten snart på en tidningssida.

Då var det bara uppåt, bygge efter bygge. Allt redovisat i Kurirens tvenne artiklar förra veckan. Det var ”när välfärden kom till Söderhamn”. Men nu går grävskoporna fram.

Ska de månne någon gång attackera mina svetssträngar i trapporna efter Åsbäcksgatan?

Dagens korn

Partierna är rivningsfirmor
som river igång, river ner
och river upp, under det
väljarna river sitt hår.

(Saxe)

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster