Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2004-03-10

Marta var en av änglarna i Mohed

Hon ser så glad ut 100-åriga Marta där hon sitter i sin Ford och håller i ratten. Fast kortet är taget nio år tidigare, 1995 i samband med att hon sålde bilen. Då fick det vara nog med bilkörningen. Bilen hade varit hennes sedan 1961.

När jag tänker på Marta Blomgren, så minns jag den goda mat som hon kom inbärande med på brickan i min sal på Moheds sanatorium 1940. Hon var något av ett solsken i sjukdomens bedrövelse.

Jag gick på verkstadsskolan i Tönshammar där jag trädde in i juli 1939. På våren året efter förföljdes jag av en envis hosta, som till sist tvingade mig att uppsöka läkare. Jag blev liggande hemma och lämnade allt vad smide och järn hette. Doktor Böhme kom på sjukbesök och lyssnade in verksamheten inombords. Vatten i lungsäcken, konstaterade han kort och gott. Gossen ska genast in på sjukhuset.

När jag rullades in på sjuksalen fick jag längst bort i hörnet mot fönstret se en skolkamrat från Tönshammar. Axel från Undersvik gick i snickarlära. Drabbad av samma elände. Eftersom vi var skolkamrater vid samma läroanstalt så placerades våra sängar jämsides.

Där på hotell Neander blev vi liggande sex veckor med hög feber och hög sänka. Efter en tid fördes vi ner för tappning. Inte mindre än 1,6 liter rann ner i kärlet på golvet. Vi satt mitt emot varann, Axel och jag på varsin bår. Han var två deciliter värre än jag.

Det var krigsår och maten var inte alls aptitlig. Smörgåsarna var så skrapade att smöret var nästan obefintligt och för övrigt var maten smaklös. Bespisningsstunderna var egentligen inte mycket att längta efter. Snålt tilltaget var det.

Från lasarettet blev det transport med Ragnars taxi för oss båda till Mohed. Där blev vi också liggande på samma sal tillsammans med Bengt från Flugbo. Och nu kommer Marta in i bilden, för hon var en av änglarna på sanatoriet.

Första morgonen kom hon in med en dignande frukostbricka. Det var som att stiga från Mostigshällar upp till Kebnekaise vad läckerheten beträffar. Till råga på allt sa Marta när hon ställt ifrån sig brickorna vid våra sängar:

– Vill ni ha påfyllning så är det bara att ringa på!

– Va, får vi backa också, löd vår gemensamma häpnadsfyllda fråga.

Ni ska veta att nog blev det backa av. Detta satte sina spår. Varje vecka förekom vägning och den som ökat mest på avdelningen fick en grötmedalj. Den vandrade sedan till nästa "tungviktare". Första veckan blev den hängande i blågult band över min säng, då vågen visade ett plus på 2,5 kilo. Det blev en riktig kulmage så småningom. Men med tiden har den slätat ut sig.

I slutet av februari passerade Marta 100-årsstrecket. Ett fyrfaldigt leve för Marta. Hon trädde in i denna världen som Järvsötös. Nu bor hon på Karlslund, men ännu 95 år gammal bodde hon i ett hyreshus på tredje våningen utan hiss.

Som biträde inom sjukvården har hon sett massor av människor passera revy. Det är för mycket begärt att hon ska minnas Norralapojken på Moheds sanatorium från mars till augusti 1940. Men för mig finns det bara en Marta Blomgren.

Dagens korn

Livet kan bara
begrundas bakåt
men måste
levas framåt.

Sören Kirkegaard

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster