Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2004-05-03

Det var Erland och vi som la på storrema

Namn är till för att hålla reda på rätta personer. Men personer kan också vara till för att hålla reda på rätta namn. Ibland kan det bli huller om buller i båda fallen.

Ni som håller reda på Kuriren på lördagarna och läser de underfundiga funderingar som Lasse producerar, kommer väl ihåg den där lådbilen i vilken det sitter två personer och en tredje står vid sidan om med cigarett i näven. Nu är det inte min mening att kasta sten i glashus när man kanske kommer att sitta där själv någon gång. Men en felaktighet kan kanske ibland vara vägledning och tips till en tanke.

Första gången fick denne tredje mannen namnet Kalle Berglund. Och det var ju fel. Men en gång är ju ingen gång. Så kom rättelsen att mannen hette Kalle Bergner. Och det var ju också fel. Men tredje gången gillt. I bildtexten under den välkända bilen står att mannen heter Erland Bergner. Och det är ju alldeles på pricken.

Det är inte det här pladdret om olika felaktiga namn som jag tänker vidareutveckla. Jag vill stanna inför Erland Bergner, rätt namn på rätt person. Under sin tid hemma i Norrala bodde han bortåt Kattöa. Vem minns inte Erland då? Nu är han över 90.

Han framstår för min inre syn i olika sammanhang, men det är framför allt som tenor i vår manskör, där han var intresserad medlem. Då myntade han ett uttryck som vi sedan brukade använda oss av. När vi stod uppställda färdiga att dra igång, om det nu gällde Vinter ra, Norrland eller någon annan av käpphästarna, så peppade Erland oss: ”Nu lägger vi på storrema”. (storremmen) Det skulle med andra ord innebära ungefär att ”nu tar vi i ordentligt”.

Uttrycket storrema hörde hemma i något industrisammanhang på den gamla tiden, innan maskinerna var försedda med elektrisk kraft, de drevs medelst transmissioner. När det gällde något riktigt kraftkrävande så räckte det inte med en mindre rem utan då var det att ”lägga på storrema”.

Med tiden lämnade Erland både manskören och hembygden och flyttade tillsammans med norralapojkarna Olle och Nils till Grycksbo, där de fortsatte att höja sångens fana. Så arbetade de förstås – mellan sångaktiviteterna – inom industrin. Och förmodligen lades storrema på när det krävdes.

Detta var alltså detta om tredje mannen, mannen bredvid bilen, Sven Erland Bergner. Lika självklart tycks det inte vara beträffande de två sittande i bilen. Jag har försökt få det bekräftat genom att fråga Helge Laurin om det är han som sitter vi ratten. Efter mycket dividerande vill han TRO det. Men han VET inte. Inte ser han ut sådan idag. Men han kanske såg ut sådan då, i den gamla goda tiden när han hade cykelverkstad i källaren under Blå Lyktan och var lådbilsfabrikör.

Det är inte så lätt att känna igen sig själv. Jag har ett gammalt kort på en två-treårig parvel som står och håller i två äpplen. Inte kan jag veta att det är jag. Men mamma och pappa sa det!

Ja, det här babblet kom till när jag började tänka på Erland och storrema.

*****

Ord står mot ord. Det gäller sångarbilden från Marmaverken i förra veckans funderingar. När var det? Jo, Sigvard Bodin prickar in årtalet. Det var 1956. Den våren började han i Manskören och detta var hans första sångframträdande med kören.

Så ringer en Erik Björn från Stenungsund, gammal marmabo. Det var 1955 säger han. Makarna väntade sitt första barn, och detta är hans riktmärke. Vad är sanning? Skilj er åt!

Men den lilla grabben i hörnet längst ner till höger är ännu inte identifierad. Men det kanske kommer. Bara marmaborna får vakna upp.

Dagens korn

Ta vara på ditt liv
för nu är det
din stund på jorden.

(Vilhelm Moberg)

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta sidansvarig, skriv en rad och skicka till:

Webmaster