Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2004-06-14

En svensk flaggdag men utan Sveriges flagga

Man är förstås för gammal och konservativ och ser det så att det var bättre förr. Och riktigare. I de gamla hjulspåren rullar vagnarna säkrast fram. Visst kan det vara så i vissa fall. Men nymodigheter måste få bryta fram. Fast vi gamla stofiler kan ha svårt att finna oss i allt.

Söndagen den 6 juni var det fest på Berget. Strålande sol och fint program, fast visst kunde det ha varit mera folk. Sveriges Nationaldag firades och enligt angivelsen på programmet så var det också Svenska Flaggans dag i Söderhamn.

Nu kommer det konservativa fram. Fast Gubbstrutten är kanske ingenting att fästa sig vid. Gnällspik. Men det finns där ändå det där med gammeldags. Det må vara förlåtet en man av dagar att det åldriga inom en bubblar upp. Saknaden gör sig gällande.

Vi har en dag under året då svenska fanan i centrum på ett speciellt sätt fladdrar eller flammar stolt mot dunkla skyar. Han, den där K.G Ossiannilsson, satte ord  på pränt som mycket högstämt hedrar vår fana. Och han, den där Hugo Alfvén, kluddade ner svarta prickar på det femradiga systemet, som formades till ett alldeles utsökt mäktigt fosterlandsepos. Den kanske man inte skall slösa med hur som helst annars under året, men den 6 juni borde den ha en alldeles självskriven plats. Kan man tänka sig en Evert Taube-afton utan en enda Taube-sång?

Landshövdingetal, folkvisor, vit och svart körsång, dansuppvisning, blåsmusik, flagghissning, Du gamla du fria och en hel del annat förgyllde tillvaron på berget. Men varför får inte ”Sveriges flagga” plats en sådan gång? Visserligen skrev Alfvén den 1916 redan, men det är mycket som föddes för 88 år sedan men fortfarande hålls vid liv.

Låt i fortsättningen Sveriges flagga, likaväl som den fortfarande flammar som vacker symbol över vårt land, också i sångens toner besjungas när ”den bredes som vår gamla lyckas tolk”.

Efter festligheten på Berget gick vi till Ingrid och drack kaffe, slog på TV:n och såg festen på Skansen. Där, inför mångtusenhövdad publik och Sveriges TV-tittare, dugde den att sjungas – av blandad kör – men i sketna Söderhamn var den begravd.

Det må vara tillåtet att berätta ett personligt minne i sammanhanget. I unga år var man angelägen att cykla in till Söderhamn på Svenska flaggans dag, inte minst för att få höra Söderhamns Sångförening under Anton Wahlberg sjunga ”Sveriges flagga”. Sådana fosterländska minnen kunde ynglingen av både stolthet och tacksamhet bära med sig in i mogen ålder.

Sången om fanan som flammar över skogar, berg och byar, över vattnen av viol, kan vara något även för svensk ungdom, modell av idag, att värmas av.

Ja, Anton ja. En sångens general på sin tid som ledde Sångföreningen till många ”segrar”, inte minst i de stora sångartingens sammanhang. Det dinglade av lullull på frackbröstet. Åtskilliga gånger förde han körens välljud ut över landet via radioframträdanden. Bland annat vid en norrlandsturne, då Bror Wik och Elof Lindgren hördes som solister.

På ett notblad står sången ”Slå ut dina vingar, svenska sång”. Tillägnad Anton Wahlberg av Torsten Rantzén. Då Anton slog an den sången svällde säkert hans bröst. Den var ju hans sång!

Om honom kan – likväl som om andra människor – sägas både gott och mindre gott, men en färgstark person var han. Kanske dominerande och kontroversiell. Men en som gav Söderhamn mycket. När han gick i graven så levde inte Söderhamns Sångförening så länge.

Musikdirektör Anton Wahlberg (titeln var viktig) vore värd ett eget kapitel. Som till exempel den gången när jag blev utkörd av honom. Men inte nu.

Dagens korn

Men än svajar Sveriges fana
än friheten bor i nord
O Herre må du oss dana
till frihet för fosterjord.


(Gammal skolsång)

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta sidansvarig, skriv en rad och skicka till:

Webmaster