Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2004-06-28

Midsommarfirande och badande löständer

Midsommaraftonens långresa med bil gick över Växbo. Färden genom Växbo kan gå fort, men gör man sig tid att titta sig omkring kan man få njuta av en underbart vacker natur. Och den kommer väl till pass i högsommartid med sina höjder och dalar, grönska och fägring. En skog av lupiner i givakt efter vägkanten.

Varje gång jag färdas genom denna bygd kommer mina tankar att gå till Nisse. Jag umgicks ofta med honom. Han var snäll, Nisse. Aldrig arg och upphetsad. Log lite filuriskt och tog livet lätt. Sysslade med bilar och motorcyklar och gjorde affärer. Av honom smällde jag till och köpte min andra skrivmaskin och en portfölj till överkomligt pris.

Vår lilla sånggrupp körde han ofta i sin stora sjusitsiga bil ut till allehanda evenemang. Det var krigsår och besvärligt med bildäcken. Vid våra resor norrut på mindre autostradliknande vägbanor brukade de första punkteringarna inträffa i närheten av Enångers kyrka. ”Hopplöst” sa Nisse och slängde fram domkraften i hast och exekverade byte. Bagageutrymmet var välförsett med reservhjul.

Nisse slutade sina dagar under tragiska omständigheter. Fortskaffningsmedel var hans liv, och en traktor i verksamhet ute på åker och äng blev hans död. Vi sångarbröder fick ge honom en sista tjänst vid båren.

Midsommaraftonens färd genom Växbo slutade i Fagernäs, vid det underbart natursköna sommarhemmet vid Ljusnans strand. En mycket välsjungande kör från Horla gav fest i sångens toner och Liselotte målade naturen och dess Skapare på sitt färgstarka och lågmälda sätt. En underbar midsommartavla.  Mötesledaren Thomas knöt samman med midsommartankar i det passande citatet ”Det skapade goda vittnar om den gode Skaparen”. Med de orden ringande inom oss åkte vi tillbaka genom Växbo och betraktade den gode Skaparens goda verk.

Hemma slog vi på TV:n och lät det inspelade programmet från Sundsvall rulla förbi. Ingen recension för övrigt (fast bättre kunde det ha varit), men ett missanpassat inslag i midsommarfägringen var väl ändå Östen mé restens bidrag med fyllesnack och snapsvisor och skålande. De skulle till och med sakna fludiet en gång under mullen, sjöng de. Ett skamligt inslag och hyllande av supseden under skön sommartid, när ändå så mycket elände åstadkoms i verkligheten.

Hur kunde programledaren Kjell Lönnå släppa fram något sådant bottenskrap? Föga midsommarfestligt för gemene TV-tittaren, som kanske ofta får dras med epitetet torrboll!

Det där med skålandet och snapsvisor och drickande och dess följder lockar fram ett midsommarminne från 1951. Vi var ett gäng som beslutade oss för att lämna Södra Norrlands kustland och dra iväg i Chevrolet Bel Air till Dalarna. Där gjorde vi först Sammilsgropen och besåg det storslagna och färggranna skådespelet när den stora midsommarstången restes och det böljande gyttret av daladräkter satte igång ringdansen. Då upplevde man faktiskt vad ett riktigt midsommarfirande kunde innebära.

Sedan tog vi en promenad i Leksand och kom mot midnatt att besöka kyrkogården. När vi vandrade grusgången fram såg vi en man liggande på en bänk, helt slocknad och kanske firade han midsommar i drömmens rike.

Han störde ingen där han låg och lät sig heller inte störas av några tassande hälsingar. Därtill var han för djupt sjunken. Skorna hade han tagit av sig och ställt dem prydligt som på parad under bänken. Kanske var han en prudentlig och perfekt ungkarl.

Men nu hade det inre gjort uppror och i höjd med huvudgärden låg på kyrkogårdens välkrattade grusgång en ordentligt tilltagen hög av  innehållet ur det magen inte orkat behålla. Synen var inte direkt aptitlig och hörde inte alls hemma på en helgad kyrkogård.

Toppen på det hela var själva garneringen. För mitt i högen av spyorna låg löständerna och badade. Bättre midsommaraftonsbad kunde garnityret fått. Och tänk när karlstackaren vaknade upp och skulle återställa den nybadade lösgommen på rätt plats… Smaklöst!

Så småningom lämnade vi Leksand och styrde hemåt. Men midsommaraftonens minne, som ofta under resan dök upp, var inte Sammilsgropen och andra festligheter i dalametropolen. Näej då, det var de i spyor badande löständerna.

Så kunde en människa fira midsommar på Leksands kyrkogård. Stackars människa. Kanske hade han tidigare under kvällen sjungit snapsvisor i glada vänners lag och tömt en eller flera bägare.

Dagens korn

Kom ihåg att du är unik
och inte kan ersättas på denna jord!
Du kanske har många fel,
 men någonstans är du ändå god.

(Dag Hansen)

 

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta sidansvarig, skriv en rad och skicka till:

Webmaster