Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2004-08-23

Ett stort stall av plastbilar, kontra en träbil

Nu har de bägge ingenjörerna varit hemma från Stockholm, och efter deras härjningar blir allt så annorlunda. Det vill säga att de är inte färdiga med sin utbildning ännu. Den ene är bara 6 år och den andre 4. Men det bor mycket innanför skalet.

De hinner knappast innanför dörren förrän alla nyckelhål tejpas igen för att inte getingarna ska komma in. Beträffande effektivitet, uppfinningsrikedom, mångkunnighet och uthållighet så funderar man om morfar var lika snabb och mångsidig vid samma ålder. Ingalunda. Det är annat nu. Det kan inte bero bara på att dom är stockholmare och en annan var lantis. Dåtidens verktyg och leksaker låg på annan nivå än vad dagens ungar har att växa med.

En av de första aktiviteterna är att lådan innehållande leksaksbilar i hårdplast vänds upp och ner på hallgolvet och det krävs sjumilastövlar för att lotsa sig fram. Stallet av bilar, som är ca 7 cm, varierar mellan taxibilar, brandbilar, kranbilar, lastbilar, polisbilar, personbilar och andra fordon.

Jag räknade stallet och kom till 47 bilar, men då låg säkert också några under soffan, i papperskorgen och i andra smyggömmor. Det var annat förr.

När morfar var i samma ålder så ägde han bara en enda bil av 7-centimetersklassen, och den var av trä. En lastbil med lastflaket fullbelagt med fastlimmade timmerstockar i form av små glasspinnar. Hjulen utgjordes av skjortknappar. Men den var till ofattbar glädje. Det fanns ett föredöme.

En lastbil körde dagliga vändor norrifrån med massaved för vidarebefordran till industrierna. Det var vintertid och släpvagnen bakom REO-n var en släpkälke. Chauffören Regnell och hans medhjälpare hade sitt lokus hos Olssons, och när de kom med en last och kört uppför Sågbacken parkerades ekipaget. Det var dags för matrast och fru Olsson hade anrättningen klar.

Det där gjorde att jag med träbilen lekte Regnell på kökssoffan, där det på soffdynan fanns både med- och motbackar, och bland annat förstås Sågbacken. Där parkerades träbilen och jag tog matpaus och gick till mamma och fick en smörgås. Sen var det klart att starta och köra vidare.

Dåtida krav var inte större och därför var man glad över det lilla som bjöds. Den lilla träbilen med massavedslast hamnade inte under soffan eller i papperskorgen. Och den finns nog fortfarande någonstans innanför hemmets väggar. Det var annat förr. Det är annat nu.

Joo, det är sant, och man ska vara ärlig. Jag har också minnet av en plåtbil i form av T-Ford, men hur fin den än var så låg den i lä för lastbilen á la Regnell. Och så förstås det där tåget som gick rundgång på räls både fram och back och stannade vid stationen när semaforen fälldes upp. Så morfar hade också fullt jobb med den kapacitet han mäktade mobilisera.

Det måste få bli en barnbild till sist. En interiör från hemmavid när stockholmarna var inneboende. Mormor drabbades en dag av en våldsam och ihållande hostattack, vilket väckte 4-åringens omtanke och medlidande. När den äntligen var över tittade pojken upp, och från djupet kom frågan:

–Lider du av någon sjukdom?

Dagens korn

Barn är människor
sedan blir de vuxna.

(Gert Udo Jerns)

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta sidansvarig, skriv en rad och skicka till:

Webmaster