Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2004–09–20

Anton W – en söderhamnare med färg

Tidigare lovade jag att återkomma med lite grann kring Anton. Nu kommer det. Anton var en profil i Söderhamn. Många idag med patina i håret vet mera om Anton än jag, och därför blir det inget försök till levnadsteckning över den färgstarke mannen, utan bara några minnen jag själv har av honom.

Musikdirektör Anton Wahlberg var född 1878 och kom till Söderhamns läroverk som musiklärare 1924. Resten av sitt musikengagemang, och det räckte länge det, gav han åt Söderhamn i både orkestrar och körverksamhet.

Bara några drag. Anton visste v e m han var och v a d han var, och det stack han inte under stol med.

Det var en strålande vårsöndag kanske i senare delen av 40–talet. Vår manskör skulle han konsert i Norrala kyrka, kanske var det jubileum. Det blev nästan stora skälvan när budet gick att Anton var på väg från Söderhamn till kyrkan och konserten. Lyckligtvis genomfördes den med den äran.

När sista tonen förklingat steg kyrkoherde Thunqvist fram och höll ett varmhjärtat och uppmuntrande tacktal.

Under veckan ringde Anton och tackade för konserten.

–Jag tänkte gå fram och tala och tacka, men prästen hann ju före. Fast jag förstår att du skulle ha uppskattat mera om JAG kommit fram och talat.

Jobbarkompisen Oskar på Söderhamns Tidning var en mäktig andrabas i Söderhamns Sångförening. (Det var festligt att höra honom sjunga Old man river). En dag sa han åt mej att ”ikväll ska vi ha generalrep inför vårkonserten. Kom upp och lyssna på oss”.

Jag gick upp till Läroverket och för att inte störa smög jag mig upp på läktaren och gömde mig bakom orgeln som användes vid morgonsamlingarna.

Kören stod uppställd på podiet. Jag kröp ihop och njöt av välljudet. Av någon anledning hade Hartvig Östlind sett mig och vinkade. Anton vaknade till och undrade vem han vinkade åt. Hartvig skvallrade.

Anton vände sig om och rev i med sin tordönsstämma:– Gå ut! Gå ut! Jag vill inte ha några åhörare på mina repetitioner.

Jag kröp ihop ännu mera, men Anton nöjde sig inte, utan utfösningskommandot upprepades. Vid det laget ansåg jag att det var lika bra att visa ren flagg, jag vinkade åt kören och tackade för mig och gick.

Nerkommen till vestibulen möttes jag av de utspringande; Wik och Tenstam och Östlind och Lindström och flera till som bad om ursäkt. ”Kom in, kom in”, var deras enträgna inbjudan. Men Anton hade ju sagt sitt och jag hade lytt dirigentens order. Ingen återvändo.

Sångföreningen hade på sin repertoar bl a Moses Pergaments svåra ”Vardagskväll” med disharmonier och besvärliga tonträffningar. Nämnde Oskar brukade säga att han vaknade om nätterna och letade efter en ton som var svår att hitta. Men tydligen kom Anton och kören tillrätta med Pergaments opus, och vid ett länssångarting i Sandviken framfördes Vardagskväll och söderhamnarna lär ha gjort succé.

Ett minne till. Det hade varit begravning i Söderhamn. Sångarbroder X hade jordats och i referatet stod bara att ”Söderhamns Sångförening sjöng”. (Eftersom jag jobbade på ST fick jag skulden för den fattiga formuleringen, fastän jag var oskyldig.) Någon dag senare var jag på väg in på posten. På stentrappan mötte jag Anton. Vi mötet stack han käppen rakt i magen på mig, stirrade nästan ilsket på mig och frågade:

–Var det du som dirigerade Sångföreningen vid begravningen?

Jag fattade inte vad han menade. Så småningom gick det upp. Det skulle förstås ha stått i referatet: ”Söderhamns Sångförening sjöng under ledning av Musikdirektör Anton Wahlberg”

Dagens korn

Inget behov på jorden blir
så väl tillfredsställt
som självhävdelsebehovet.

(Hans Söhnker)

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta sidansvarig, skriv en rad och skicka till:

Webmaster