Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2004-12-22

Vilken festlig jul för Lasse liten när Gud sa ja!

Vilken trist jul det skulle bli. Redan kändes dagarna tunga.

Kriget rasade och fosterlandet kallade. Pappa Jonas hade fått inkallelseorder. Lille Lars, fyra år, visste egentligen inte vad det innebar, men på pappas och mammas försök att berätta för pojken förstod han att pappa blev borta över julen. Lars och mamma Margit fick bli ensamma med julgranen.

Pappa skulle först åka tåg långt bort och sedan åka båt till en ö som heter Gotland. Gotland var visst någonting stort och där fanns många platser, hade pappa berättat. Den plats där pappa skulle bo hette visst ”Någonstans i Sverige”. Hela fyra månader gällde bortovaron. Vad fyra månader innebar fattade inte lille Lars lilla barnahjärna, men på pappas beskrivning tyckte fyraåringen att pappa skulle vara långt borta från Uppsala hemskt länge.

Varje kväll sedan Lars lagt sig brukade pappa sätta sig vid sängen och berätta om den gode barnavännen Jesus. Det var spännande och intressant, tyckte Lasse.

Pappas resdag var inne. Det var den tråkigaste dagen som Lars varit med om. Det blev ett mycket ömt och tårfyllt avsked vid stationen innan pappa äntrade vagnen. När tåget tuffade iväg tyckte Lasse att det var de kusligaste tuffar som han någonsin hört. Han vinkade och vinkade så länge han såg pappas utsträckta arm genom kupéfönstret. Då tåget försvann tyckte Lasse att han och mamma stod där så ensamma fast det vimlade av folk på perrongen. Pappa hade ju åkt bort. Och han skulle bli borta över jul.

Nu måste mamma Margit ikläda sig rollen av både mamma och pappa. Och Lasse började snart tycka att mamma var inte så dum att berätta om Jesus. Men det var i alla fall något visst med pappa.

Så en kväll, några veckor sedan pappa åkt och mamma suttit vid sängen och berättat, knäppte Lasse sina händer och bad sin ”Gud som haver…” Helt spontant lade han till: ”Och gode Gud, låt pappa snart komma hem – Amen!”

Du dåre, tänkte mamma Margit i sitt stilla sinne, han har ju tre månader kvar och förr lär han nog inte komma hem. Lilla Lasse ligger tyst en stund, men plötsligt utropar han:

–Mamma, mamma!

–Ja, vad vill du?

–Jo mamma, Gud sa´ ja han!

En barnslig önskan i ett barns tankevärld, tänkte mamma, som snart hade glömt pojkens önskebön.

Någon dag därefter kommer ett brev från pappa Jonas ”Någonstans i Sverige”. Pappa berättade att han blivit frikallad och kommer snart hem för att stanna hemma.

Den stora dagen är inne och mamma och Lasse går den tidigare så tunga vägen, nu i motsatt riktning för att möta pappa. Nu är det lätta steg.

Vilket pusskalas när pappa hoppade ner på perrongen. Lasse kramade sin pappa så hårt som aldrig tidigare. Och så ropade han:

–Pappa, jag visste att du skulle komma hem, för Gud sa´ ja han!

Vilken trist jul det skulle bli. Vilken festlig jul det blev!

Det här är väl en liten barnslig julsaga i fantasin, kanske ni tänker. Näej då. Lilla Lasse lever och är idag pensionerad överläkare i Örebro. God jul på både honom själv och alla ni övriga som hängt med ända hit!

Dagens korn

Blomman i snön och
vårens första lärka
visar att Gud ger
världen en ny chans.

Saxe

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster