Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2005-09-21

Jag minns Greta och morfars grammofon

Ibland kommer jag att tänka på Greta. Hon var några år äldre än jag. Vi lekte tillsammans.

Greta bodde i tidiga år i morfarsgården på andra sidan häcken. Sedermera flyttade hon med pappa och mamma och lillasyster över sockengränsen. Då träffades vi mera sporadiskt. Men som barn trivdes vi bra tillsammans och hade alla möjliga hyss för oss. Eftersom hon var äldre hade hon större praktik i allehanda odygder. Och lärde mig.

Till exempel det där tilltaget att på påskmorgonen omilt väcka de äldre pojkarna som hade natthärbärge i kammaren uppe på lagårdsvinden. Hon kallade det för påskskräcka. I tidig timma utrustade vi oss med hopbuntat ris och ”överföll” dem och gav dem piskrapp och önskade glad påsk. Minnet sviker hur fortsättningen gestaltade sig, men förmodligen blev vi körda nedför trappan och fann för gott att sätta oss i säkerhet. Det var väl inte så roligt för pojkarna att bli så brutalt väckta. Unga pojkar behöver mycket sömn.

Annars var Greta go och rar och snäll. Välväxt och trygg. Hon var mörk i rösten och hade säkert anlag för att sjunga altbas. Hade humor och behövde bara le så där godmilt och öppna munnen litet på glänt och yttra några ord för att stämningen skulle bli hjärtlig.

Sedan familjen flyttat över gränsen kom hon ofta tillbaka till morfarsgården. Då hade hon förstås blivit äldre, och jag likaså. Vi träffades, mindes och levde upp. En gång när vi stod där på vägen och konverserade så sa Greta: ”Kom nu så går vi hem till morfars och spelar grammofon, Gamle Svarten t ex.”

Hemma hos morfars hade de nämligen skaffat vevgrammofon. Den var väl vid den tiden på århundradet bevis på status. Det var bara att lägga på skivan, veva och släppa på ”bromsen” och sen flödade ljuvlig musik fram på konstiga vägar. Facket för skivor var väl inte så dignande, men de som fanns fick snurra runt i dubbel bemärkelse. Jag minns Sven-Olof Sandberg, dåtidens toppartist, och förutom Gamle Svarten så exekverades också bl a ”På Capri” och ”I Haga en månskenskväll”.

För att inte slita 78-varvarna för hårt så skulle man helst byta stift efter varje skiva. Men dom kostade ju pengar. Fast de som var ordentliga människor och inte vände på slantarna var noga med föreskrifterna.

Så har sjöng stjärnartisten Thor Modéen: Jag byter gärna stift/ men blir nog aldrig gift/ för jag går aldrig från/ min kära grammofon.

Bytte stift eller inte. Men Greta och jag lyssnade och njöt av Sven-Olof. Stiften slets nog och skivorna likaså. Greta är borta sedan länge. Minnet av henne lever.

Och drömmer jag mig tillbaka och lyssnar noga så är det inte utan att jag hör Gretas röst och den ljuvliga grammofonmusik hon bjöd på hemma i morfarsgården.

Dagens korn

Ett gott hjärta är värt mer
än all världens goda huvuden.

Edward G. Lytton

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster