Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2005-10-05

Årets växlingar, tack och kyrkoomsorg

Oj, vad tiden rinner iväg. Det var inte så länge sedan vi kvittrade Glad såsom få och Vintern rasat ut m fl och stod och rökte ner oss vid våreldarna. Våren var kommen. Den gick snabbt förbi, och när den var slut så tumlade vi ut i sommarhagen.

I sommarens soliga dagar gick vi genom både skogar och hagar och sjöng O vad jorden nu är skön,klädd i sommardräkten. Sommar, sommar, sommar. Men nu är den tiden också förbi.

Vi har kanske plockat sommarens sista ros, hösten är kommen och vi hör stormarnas gny. Björkarna vid vägkanten står rostgula och snart är de avklädda. Under härliga sommardagar har det gröna lövverket talat om liv och skönhet. Nu är det dödens och förgängelsens nyans. Molltonerna dominerar. Blomman har bäddat i mossan sin grav.

Sen kommer vintern och breder ut sitt vita täcke. Snön kan vara vit och ren och vacker, men den kan vara ack så besvärlig. Fast är vi riktigt hurtfriska så tar vi kälkarna fram och skidorna på. Sen vi åka i backen, hej vad det skall gå!

Jo, pyttsan. Skidåkning har varit något att älska, och fjällresorna har liksom ingått i dieten. Men då ska man vara stadig på benen för att riktigt kunna njuta. Och då kunde man dra på smilbandet när man såg de där typerna som ingalunda var sams med skidorna. Men nu kan man ta dem i hand, man är där själv. Man ska inte försöka göra sig stadigare (stöddigare!) än vad kroppen tillåter. Det är så sant som det sägs att åldern tar ut sin rätt.

Se den där obalansen är precis inte lämpad för skiddansen. Vid de senaste årens fjällfärder har man satt sina rovor och begåvat fjällsnön med åtskilliga gropar. Tur att HON varit med, sträckt fram handen och ställt mej på fötterna – skidorna. Det tycker jag är beviset på att älska i nöd och lust. Man får vara tacksam för allt vad fjällen och HON gett under åren.

Tacksam ja. Då tänker jag på att det är Tacksägelsedagen på söndag. Därmed vandrar tankarna vidare till våra heliga rum. I det ämnet har författaren Kerstin Ekman ett allvarsord. Hon säger: ”Vi håller på att förlora våra heliga rum. I kyrkan sitter vi och småpratar om trasiga gräsklippare och jämför grilloljor. Någon borde tala om för oss att detta är ett rum som är annorlunda än andra rum.”

Det har nyss varit kyrkoval. Då trädde de angelägna fram och höjde rösterna: ”Rösta på oss!” Nu har vågen lagt sig. Var finns de ” kyrko(o)trogna”? Vore troheten lika stark när de ”vardagliga” söndagarna kommer med inbjudan till kyrkor och gudstjänster, så skulle man inte behöva tala så högljutt om de tomma kyrkorna.

Det som är heligt ska man vårda, vörda, vakta och värna. Tänk om det stora uppbåd av politiker, som helhjärtat engagerade sig både synligt och hörbart inför valet för att få makten i kyrkan, kände ansvar och vore lika angelägna att lägga beslag på kyrkbänkarna, vilken fest för prästerna! Och för dem själva.

Om två månader är det advent, nytt kyrkoår. Nytt år, nya tag!

Inför Tacksägelsedagen kan man travestera Lewi Pethrus: ”Svenska folk, du borde tacka Gud för kyrkor han dig gav.”

Dagens korn

De tio budorden glöms ofta bort
för politikernas många överbud.

Saxe

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster