Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2005-11-02

Mor är rar, men far är inte så dum han heller

Bland allt det vackra som historikern, skalden och tonsättaren Erik Gustaf Geijer skrivit rycker jag loss en liten sats, som är ofta citerad: ”Jag tackar Gud för de bästa föräldrar.” Vi är många, många som kan instämma i de orden.

Men sen har det också blivit populärt att i memoarform svälla ut och torgföra sina föräldrar, främst fäder, på ett synnerligen negativt sätt. Nämnas kan bl a Jan Myrdal, Ingmar Bergman, P C Jersild och Sven Delblanc.

Dagens Nyheters Gubbstrutten, fyndig i ord och uttryck men tydligen numera avsomnad, hade säkert de nämnda i åtanke när han kontrade i ett uttalande: ”Min far var så hygglig att jag inte kan skriva memoarer.”

Föräldrar består ju mestadels av både mor och far. Och far får ofta stå tillbaka för mor. Hon är den sammanhållande länken och besjungs så vackert i sången ”Mor lilla mor, vem är väl som du, ingen i hela världen.”

Det är stora ord. Men ack så sanna. Ingen i hela världen!

Nyhetsjournalisterna Anita Jekander och Pia Brandelius har kommit med en bok ”Med list och lust”, där de synliggör fördomar i arbetslivet. Där ger de bl a råd till kvinnor i karriären och klämmer till med: ”Våga vara morsa, det finns inte en enda karl som inte är rädd för mamma.”

Visst är det gott att ha en morsa att hålla i handen. Så karlar vi är, så nog måste vi se sanningen i vitögat.

Men eftersom det nästkommande söndag är Fars dag, så vill jag faktiskt flytta upp Far på piedestalen. För en dag. Han får väl inte sitta där så länge. Tänk vad Far blir glad när det kommer ett paket, hur än så litet som helst, på kaffebrickan.

Alltid är det väl några strumpor som är trasiga och behöver slängas och kan ersättas med nya. Eller en slips som är sliten i knuten och pockar på att bli ersatt med en splitterny.

Egentligen är det lättare att hitta på presenter till far än till mor, för vi karlar och pappor är inte så begivna på smycken. Förresten kan man fundera; är det månne symboliskt att Mor firas på våren, grönskans, knoppningen och förhoppningens tid, medan Fars dag är förlagd till hösten, vissnandets och stormens tid? Men en fin sak skall väl ändå sägas om hösten i all dess kuslighet – den är färgstark! Som Far.

Ska man våga avsluta den här lilla betraktelsen till Fars ära med ett antiklimax: ”Far lilla far, vem är väl som du, ingen i hela världen!”

***

Apropå hösten, så är den ju nobelpristagarnas tid. En engelsman har skrivit ihop till prisbelöningen. Författarna arbetar på olika sätt. Det berättas om en som också handlade på bokhandelsdisken. Nu hade han begått något brott som förde honom in i kurran. Och där blev det ju dåligt bevänt med bokskrivandet. Men han hade en god hustru (nu kommer kvinnan med i bilden igen).

Fången, författaren var finurlig. Han skrev ner meningar på en papperslapp som han stoppade i munnen, och när hustrun kom på besök så kysstes de och författaren överförde kyssledes manuset till hustrun, som sedan skrev ner bidragen. Och det blev så småningom en bok. Vilken vacker saga!

Förtäljer historien månne om någon nobelpristagare som ”mejlat” manus den här vägen?

Dagens korn

Rätt man på rätt plats
är ofta en kvinna

Okänt ursprung

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster