Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2005-11-16

Förberedd eller stundens impulser?

Det är nog inte så lätt alla gånger att vara präst. Förutom förrättningar, begravningar och bröllop, all pappersexercis och rådgivning som tar tid, så har de ständigt detta skapande över sig, precis som journalisterna, som måste formulera sig. Prästerna ska också predika minst en gång i veckan, och predikan kräver förberedelse.

Riktiga journalister, dom där stora, har berättat hur de bär papperslappar i fickan och när en snilleblixt slår till, så sätter de igång verktygen. Om det så är mitt på landsvägen.

Men så kan ju inte en präst stå och hindra trafiken. Prästen sitter vid arbetsbordet. Djuplodar sig i Skriften och söker rätt på tre huvudpunkter och ser i fantasin församlingen framför sig. Där sitter Andersson och suger åt sig, Pettersson sitter och halvsover och Johansson bläddrar i sångboken osv. Och allt det där är ju väldigt inspirerande? Så rinner predikan till.

De här tankarna leder till kyrkoherde Gun som blivit pensionerad från jobbet, men ingalunda från kallet. En präst blir präst på livstid, sa Gun. En gång präst, alltid präst.

Hon brukar vara med och predika – växelvis med prästen Krister – vid våra friluftsmöten Annandag midsommar. Vid dåligt väder hålls mötet inne i Missionshuset, vilket inte hänt så ofta. De predikningar hon framfört var inte bara hugskott utan väl förberedda vid arbetsbordet.

Om hennes ansvar och förberedelsenit inför budskapet vittnar det här exemplet. En gång när hon kom hade hon förberett två predikningar, en för friluftsmötet och en för eventuell inomhusgudstjänst ifall vädret tvingade därtill. Det var strålande sol, så det blev natur – och skapelsepredikan, en lovsång till den Högste.

En motpol är prästen Klas. Om det här är en sann berättelse ur levande livet eller en historia, kanske någon annan kan ge besked om. Klas fick en gång för sig att han skulle nonchalera förberedelsen och istället lita på Andens ledning och stundens inspiration. Han stödde sig på orden att det skulle ”bli honom givet i den stunden” (Matt. 10:19, Mark. 13:11, fast i andra sammanhang).

Men där stod han och bara stammade och tröskade långhalm. Andens ledning var obefintlig. Då hörde han en röst som ständigt malde på:

– Du har varit lat, Klas! Du har varit lat, Klas!

Till sist grep han tag om ett ord, som han aldrig tidigare haft så nära till: – A M E N!

Sen lämnade han hastigt och skamsen predikstolen och slutade att vara lat.

***

Pastor Harry var från Norrala. De var tre bröder predikanter. När Harry var ung var han på sin första kurs, en höstmånad som sed var. Därefter skickades ungdomarna ut på platser där hjälp behövdes. I regel med start under julen.

Harry skulle predika julotta och förberedde ottepredikan. Sedan skulle han vara kvar någon tid, så nar han reste dit hade han också den förlorade sonen med i kappsäcken. Som tur var.

I tidig ottetimma var han uppe och våndades. På darrande ben höll han fast sig i predikstolen, och efter tre minuter var han framme vid punkt. Han tyckte själv att det var snöpligt, så han plockade också i hast fram det andra utkastet som låg mellan pärmarna, och förklarade med teologisk pondus:

– Denna Guds kärlek vi möter i julevangeliet når oss på ett särskilt starkt sätt i liknelsen om den förlorade sonen

Så fortsatte han tre minuter till, även om det inte blev ett julbudskap.

Dagens korn

Välsignad är den man som,
när han inget har att säga,
avstår från att i ord
bekräfta detta faktum.

George Elliot

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster