Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2006-01-11

Lilla Dorotea kom flygande – men inte med storken

De riktiga journalisterna och kåsörerna skriver gärna och berättar med humor om sina barn och barnbarn. Jag är ingen sådan och därför har jag inte vågat mig på. Men nu ska det bli.

Vi har fyra barn och fem barnbarn. Har haft. Nu är det sex. Barnen kommer ju flygande med storken nerifrån Skåne. Det här sjätte kom också flygande. Inte bara från Skåne utan långt, långt bort härifrån. Hon landade inte i en BB-sal utan damp ner på Arlanda.

Det blev ett väldigt mottagningsuppbåd av alla de närmast anhöriga i huvudstaden. Jäntstackaren förstod ju inte vad hon ställde till med, hon hade ju bara nio månaders förstånd. Men hon tog saken tämligen lugnt och utsattes för en stormattack av fotoblixtar.

Det är ju inte alla dagar det kommer en liten tös från Kina för att bli så mottagen. Och småkusinerna var stormförtjusta och beundrade nysläktingen. ”Va söt hon är”, sa både Julius och Gulliver och var glada för att det kommit en ny tös in i släktkedjan.

Hon har förstås ett kinesiskt namn, lite krångligt, upptecknat efter en prinsessa under Qing-dynastin, men så har hon också begåvats med ett på ren svenska. Hon har fått namn efter mamma Karins farmor och från pappa Anders mormor. Joodå, hon heter Dorotea. Vad hon kommer att få heta när hon kommer bland kompisar i skolan vet man inte idag, men kanske blir det en poppis förkortning till Dora eller Tea.

Så där ja, nu har man fått larva sig litet i spalterna och pladdrat lite om släktleden. Men en sak är säker: lilla Dorotea var efterlängtad och hon är välkommen till oss i höga nord.

Det går att komma till världen och in i familjen på olika sätt. Jag minns tillbaka på hur det var när jag gjorde entré. Det var snöväder dagarna däromkring och helst skulle jag väl ha velat stanna kvar i värmen därinne. Men att komma ut är ju tidens gång. Fast det var komplicerat. Tidigt en januarimorgon blev jag världsmedborgare, men först efter att doktor Böhme påkallats och gjort ett operativt ingrepp.

För morbror Lars, som förde dagbok, var det förstås intressant, och som sakkunnig kunde han konstatera ”En pojke som var rätt duktig”. Var, är en sak. Hur det sedan blev, ska vi väl tala tyst om. Fast man har ju hängt med så gott det har gått.

Barndomen var lycklig. Och jag hade en underbar uppväxt i hemmet på Nyland i Kungsgården, där jag alltid bott. Ingrodd, tycker väl många som har vidare vyer. Som enda barnet ville väl folk påstå att jag blev bortskämd, men något i den stilen känner jag inte till. Tyglarna kunde vara strama, men de var insmorda med kärlekens salva. Per-Olof och Dora hade alltid pojkens bästa för sina ögon.

Sedan 1956 är jag också äkta make och vid min sida har jag min kära HON, som varit mitt starka stöd och med uthållighet och trofasthet gjort mig till den jag är. I vårt äktenskap har hon framfött pojkarna Per och Lars samt döttrarna Karin och Anna.

Ja, det här var alltså litet bubbel kring både mej och släkten. Kanske alltför personligt. Men nu är det sagt, och vad jag har skrivit det har jag skrivit.

Och just nu kommer jag att tänka på att när det här står i bladet så passerar jag en milstolpe i min livscykel. Och frånsett en del skavanker så mår jag tämligen bra.

Det ska bli skoj att träffa Dorotea! Hoppas att hennes förhållande till morfar blir gott.

Dagens korn

Var rädd om er man
han är dock ett
litet sällskap

Red Top

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster