Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2006-02-08

På den tiden gick vi hem till varandra…

Gamle vännen Bengt Schön har många händer med i ”Sagan om Askesta”, en otroligt intressant publikation både i ord och bild. I epilogen har Bengt skrivit några rader som jag särskilt fastnat för.

”Ibland om kvällarna gick vi hem till varandra. Kanske kom Axel Edenström eller Sara Boström på besök i vårt kök. Mamma la in lite mer ved i järnspisen, och så kom berättandet igång. Om tiden då. Och om tiden nu. Om tungt arbete och vilsamma sommarkvällar…”

Så var det då i Askesta. Så var det då här hemmavid. Då gick man till varann. Vilken varm bygemenskap och god grannsämja. Jag minns när jag som lilla pojken tog pappa i hand och vi vandrade ner till Verkmästarns. Där stod dörrarna alltid öppna och det var aldrig tomt i köket.

Det spelades grammofon, bland annat med Sven-Olof Sandberg, det spelades Fia med knuff, det pratades och berättades och farbror Petrus tog gitarren och knäppte några melodier och så sjöngs det någon gammal läsarsång. Och i spisen knastrade björkveden. Kaffet ingick förstås i menyn. Med i samlingen var också alltid något nådehjon, ofta riktiga original. Verkmästarns var ett dåtidens ålderdomshem.

Sen tog jag pappa i hand och vi gick hem, rikare än när vi kom. En annan gång kom de in till oss. Vi gick till varann på den tiden. Vilka barndomsminnen.

En som ofta kom till oss var farbror Sven. Han var liten och ihoptryckt. Gick alltid med käpp. Han var konstnär och högt driven pianist. Konstnärsnivån uttalar jag mig inte om, men på väggen hänger en tavla av hans hand, jag fick den som gåva i sådär dryga 10-årsåldern. En vas med vacker blomsteruppsats. Den får ingen rubba. Nere i hörnet står det SN 1934.

Han var liten men armarna räckte ändå till att briljera och kvintilera på pianots högsta domäner och nere i de djupa bastonerna. Han samspelade ofta med fiolisten Olle i Utegårn, som var min barndoms Yehudi Menuhin. Att höra farbror Sven och Olle spela den ungerske kompositören Bela Kelers Lustspelsouvertyr var en fröjd för ögat och en fest för örat. Tyckte lillpojken.

Farbror Sven kom ofta in till oss under sina promenader. Satte sig på stolen och satte käppen mellan benen och tog stöd mot golvet. Och så berättade han om än den ena, än den andra, ofta var det original från hans hembygd. Goda, ljusa minnen och även dystra människoöden. Han hade alltid ett stående uttryck som kommentar: ”Ja, det är beklämmande”. Och så kom förstås kaffehurran på och det blev en tår innan farbror Sven gick hem.

En annan av de trogna besökarna i vårt hem var tant Sara. En liten gumma som bodde på övervåningen i den gamla riksdagsmannabyggnaden på andra sidan vägen. I köket stod en högt uppbäddad säng på vilken det ofta vilade någon katt. Något exemplar var kärvänligt, något annat kunde fräsa till ordentligt.

Tant Sara var nog byns sista gumma, klädd i lång kjol och förkläde där hon hade en näsduk instoppad innanför linningen. Ibland hände det att mamma hade så bråttom så hon ägnade inte tant Sara något stort intresse, vilket irriterade henne. Då fräste hon till att ”den där männísjan har då så mycket att göra jämt…”, och så tog hon käppen och knallade iväg.

En gång, det var sedan HON kommit in i familjen, kom tant Sara och ville att HON skulle tvätta håret på henne. När det var gjort och håret lagts i ordning skulle tant Sara betala.

”Aldrig i livet”, sa HON.

”Joo, Inger brukar få 25 öre hon, å då ska du ha dä å”.

Och så minns jag förstås tant Sara när hon var fäbodpiga i Stormyra och kokade messmör i lillstugan. En sådan smörgås smakade alltid mumsmums. Men det är en annan historia.

När de här minnena strömmar fram så instämmer jag med Bengt i hans epilog:

”Om kvällarna gick vi hem till varandra… och lade in lite mera ved i järnspisen”.

Dagens korn

En god granne är bättre
än en avlägsen släkting.

Kinesiskt ordspråk

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster