Fyng funderar - Yngve Forslins plats på internet

FYNG FUNDERAR – införd i Hälsinge-Kuriren 2006-03-22

Fann Barnatros skapare sin egen barnatro?

Om han levat tills i måndags, 20 mars, skulle han ha fyllt 110 år. Men han nådde inte fram. Han slutade sitt jordeliv som 65-åring. Men i hans arvegods fanns en sång, sannolikt hans mest älskade, som fortfarande lever i högönsklig välmåga: Barnatro! Den är 76 år gammal.

Einar Westling föddes i Sjöbo, Ljusdal, i en barnaskara på sju. Föräldrarna dog när Einar var barn, och syskonen skingrades. Einar kom till makarna Cederbergs i Åkern i Ljusdal. De tillhörde missionsförsamlingen, men Einar kom att söka sig till Frälsningsarmén. Troligen var det de glada sångerna och det rika musikutbudet där som lockade.

Hans musikalitet kom att blomma ut, och vid Kristinehamns praktiska läroverk fick han utbildning på flera instrument, vilket bland annat ledde till att han som esskornettist blev antagen vid elitorkestern inom Frälsningsarmén: Stabsmusikkåren.

Men han kom så småningom – som någon sagt – att ”lämna den smala vägen mot storstadens asfalt”. Livet i Stockholm blev för lockande och hårt.

Einar Westling blev en produktiv kompositör och sångskrivare. Hans stora produktion räknar minst 400 sånger och visor. Han skrev bland annat för Karl Gerhard och Ernst Rolf.

När det gällde sånger med kristet förtecken använde han sig av pseudonymen Gunnar Dahl. Kanske ville han inte stå för sina religiösa alster. Hans mest kända sång är väl Barnatro. Bara på några månader hade sången gått ut i över 250 000 exemplar. Barnatro är spridd på 50 olika språk, bland annat japanska.

När Einar Westling – Gunnar Dahl – skrev Barnatro hade han 34 år tidigare lämnat Frälsningsarmén och levde ”syndens liv vid nöjets estrader”.

Sent en kväll 1930 passerade han Frälsningsarmén vid Norrlandsgatan och hörde sång och musik inifrån lokalen. Han gick in och minnena strömmade emot honom. Han lämnade efter en stund mötet och gick hem till sitt hyresrum och skrev Barnatro. På några timmar, sägs det.

Melodin, av amerikanskt ursprung och av okänd kompositör, lånade han ur Hultmans Solskenssånger nr 162, ”Upp, min själ och prisa Gud!”, men refrängen är Gunnar Dahls.

Barnatro blev framförallt Lapp-Lisas sång. Det berättas att efter en sångkväll kom en liten flicka fram till Lapp-Lisa och bad att få hälsa på ”Tant Barnatro”.

Hon lär ha sagt att det var den högsta utmärkelse hon någonsin fått.

Lapp-Lisa hade humor. Lennart Hyland hade henne som gäst i tv en gång, och då strök hon honom över det kala huvudet och citerade Hultmans-sången: ”Det är solsken därborta på kullens topp!”

Lapp-Lisa behövde aldrig sjunga inför tomma lokaler. Någon har präntat den här frågan:

– Vad är det för likhet mellan Lapp-Lisa och bussen till Norberg?

– ???

– Jo, båda drar dom folk.

Lapp-Lisas verksamma levnad slutade 1974. Hon var då 85 år gammal.

Einar Westlings hälsa blev underminerad av åratals krogliv och de sista åren tillbringade han på Långbro sjukhus, där han avled 25 juni 1961, 65 år gammal. Hans grav på Skogskyrkogården sköts (ska skötas) av SKAP, Svenska kompositörer av populärmusik. SKAP:s medlemmar uppmanades att deltaga i sorgehögtiden, men få infann sig.

Men Frälsningsarmén deltog. Och sorgemusiken som kåren spelade var förstås – Barnatro. En värdig hyllning till den man som gett oss en sång som är älskad i alla läger.

Månne Einar Westling – Gunnar Dahl – själv återvann barnatron?

Dagens korn

Det bästa som vi äga,
det kan man inte giva,
det kan man inte säga
och inte heller skriva

Karin Boye

Till toppen

Yngve Forslin vid sin skrivmaskin

Till startsidanVill du kontakta mig, skriv en rad och skicka till:
Anlitar du hellre Postverket: Kungsgården 967, 826 94 Norrala
Jag träffas även på telefon: 0270-350 31

Webmaster